Workshop i Warszawa, dag 3

Warszawa – Stockholm 30 maj. På flyget på väg hem skriver jag den sista rapporten. Några intensiva arbetsdagar är nu över. Vår workshop är avslutad. Den sista uppgiften under dessa tre intensiva arbetsdagar var att föreläsa och leda ett seminarium kring hur pappagrupper kan hjälpa till att involvera fäder. 

De 30 maj arrangerade Nobody’s Child foundation ett seminarium om förebyggande arbete för att förhindra våld mot och sexuellt utnyttjande av barn. Det blev en intressant tillställning.

En personlig inledning

Sveriges ambassadör i Polen, Staffan Herrström, inledde seminariet med att ta avstamp i sitt eget föräldraskap och berätta om hur den svenska föräldraförsäkringen utvecklats och vilken betydelse det haft för honom personligen, som man och förälder, att vara föräldraledig. Vi fick också tillfälle att samtala kring ämnet jämställt föräldraskap och föräldraförsäkring. Han var tydligt engagerad och intresserad av jämställdhetsfrågor.

Tunga ämnen

Förmiddagen präglades annars av en svåra och riktigt tunga ämnen. Professor Tolga Dagli från universitetet i Istanbul berättade om svårigheter att genomskåda föräldrar som kommer med sina misshandlade barn och faktiskt ljuger om vad som har hänt med ett livlöst barn som de troligtvis har skakat.

Något jag känner igen från det idoga och fina arbete som Björn Tingberg och Anna-Karin Magnusson gjort sedan länge. Kanske läge och föra samman dom för kunskaps- och erfarenhetsutbyte.

Tolga deltog också under en förmiddag i workshopen för blivade pappagruppsledare. Det slutade med att han gärna vill ha Män för Jämställdhet till Istanbul längre fram. Han var övertygad om värdet av att på ett positivt och förebyggande sätt involvera fäder.

Berättelse om ett osynligt barn

Den starkaste inslaget var ett föredrag som hette ”Att ge röst åt ett osynligt barn”. Det var helt enkelt en berättelse om ett verkligt fall där en polsk pojke som flyttat till England tillsammans med sin familj helt enkelt plågades till döds av sin mamma och styvpappa utan att någon ingrep, även om det i efterhand konstaterades att det hade funnits starka indikationer på att något inte stod rätt till missade myndigheter, skola och andra institutioner det uppenbara.

Inte minst därför att familjen i övrigt, även de andra barnen, spelade ett slags spel eller på ytan tycktes helt normala. Det var så hjärtskärande att jag hade svårt att hålla tårarna stången.

Seminariet om pappagrupper

Efter lunch gjorde jag min insats och berättade om varför pappagrupper var ett bra sätt att involvera pappor i föräldraskapet. Efteråt fick jag många intresserade frågor om hur det gick till rent praktiskt.

Eftersom jag berättade att jag själv varit föräldraledig fick jag en fråga jag inte alls var beredd på, nämligen om mina söner hade reagerat på eller såg på mig som mindre manlig för att jag bytt blöjor på dom.

Det har jag då aldrig tänkt på eller hört något om.

Den här texten finns också på nilspettersson.nu

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *