Verktyg och metoder för dig som leder föräldragrupper, del 5: förhållningssätt

Vi åker runt i landet med vår halvdagskurs ”Verktyg och metoder för dig som leder föräldragrupper”. Vi skriver några bloggposter för er som antingen inte kan delta eller er som har deltagit, och bjuder på tips och tricks som kan vara till nytta men som vi inte direkt behandlar på kursen. Förra gången lovade jag ju att det var den sista artikeln, men det här blir en bonus om förhållningssätt. Ännu lite gratis fortbildning från Södertörns Lärcentra. 

MAKT

Det förhållningssätt som gruppledaren har i gruppen sätter många spår i gruppen. Ofta vinner man på att reflektera över sitt förhållningssätt då och då. Här kommer några hållpunkter för hur du kan identifiera ditt eget förhållningssätt.

Ger du information och för diskussioner på ett som inkluderar båda föräldrarna, även den som inte är där just då?

Det är förstås enklast att inkludera de föräldrar som befinner sig i rummet. Men det är inte ovanligt att vi som ledare (i alla fall händer det mig ibland) håller oss inom bekvämlighets- och trygghetssonen i alltför hög grad. Då låter vi storsnackarna fortsätta prata medan andra sitter tysta och vi kanske tycker det är lite skönt att slippa bryta och att någon ”håller låda”.

Den andra delen av saken är att vi glömmer att inkludera den av parterna i familjen som inte är där. Men så vitt vi förstår är det viktigt att diskussionerna i föräldragruppen på något sätt följer med hem till den andra föräldern. Om vi jobbar med föräldragrupper betyder det ju inte enbart mamman eller pappan utan att hela verksamheten ska komma familjen till godo.

För du diskussioner i gruppen utifrån fasta sanningar eller diskussionsunderlag av olika slag?

Det är lätt att hämma diskussioner genom att börja med ”sanningen” och sedan fråga deltagarna vad de tycker. Bättre då att börja från andra hållet: ”Vad tänker ni om smakportioner?” ”Vad har ni hört om barns sömn och vad anser ni om det ni hört?” Det vill säga börja i reflexionsändan.

Hur formulerar du råden du ibland måste ge?

Det är oundvikligt, du måste ibland ge råd som expert. Frågan blir då hur råden delas ut. Ordvalet kan bli avgörande: man kan, man bör eller man ska är exempel på hur vi ibland formulerar oss. Men även om man använder det försiktigare man kan istället för man ska kan det bli missuppfattningar.

Det beror på vad deltagaren hör och lägger för värdering i det du säger. Även om du säger att man kan börja med smakportioner till barnet vid en viss tid uppfattas det gärna som ett ska eftersom det är just du i egenskap av expert som säger det. Det är därför det alltid är bra att ge alternativ och skapa en diskussion även kring råden så att råden förblir just råd.

Hur värderar du deltagarnas åsikter, tankar och frågor?

Sist handlar förhållningssättet om dina egna värderingar. Din syn på föräldraskap, jämställdhet och annat. Och dina värderingar är dina, men du tjänar på att regelbundet reflektera kring hur du möter föräldrar. Om du till exempel har en föräldragrupp och tycker att papporna som medverkar är duktiga för att de är där betyder ju det att du värderar deras insats på ett annat sätt än mammornas.

Det kanske också är så att vi riktar vissa frågor till den ena eller andra parten. Pappan får svara på vissa frågor medan mamman får svara på helt andra frågor.

Så sätt igång självreflektionen redan nu! Fundera på om du märker någon skillnad i de frågor du ställer till mamman respektive pappan.

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *