Ledarskap och enkelhet – nyckeln till en bra föräldragrupp

ledarskapDet handlar om ledarskap och enkelhet. Men för att ta det från början: du kanske läste vårt senaste nyhetsbrev och klickade dig vidare till vår film om pappagrupper. Det gillar vi. Men vad är egentligen hemligheten med pappagrupper i vår regi? 

Alla deltagarna i filmen verkade nöjda som de flesta av våra tusentals pappagruppdeltagare. Och ja, det finns några missnöjda också.

I någon mån framgick det ju hur en pappagrupp går till. Den hemligheten kan jag inte uttrycka bättre än när vi hade besök från Sydafrika på kansliet och beskrev vårt arbete med fäder. ”The beauty of this is the simplicity”, utbrast någon.

Sådant blir vi glada av. Och hen har rätt. Det är enkelhet som är fundamentet i vår pappagruppsverksamhet. Men missta dig inte, enkelhet är också en utmaning eftersom det kräver en hel del av både ledaren och deltagaren för att effekten av deltagandet ska spela roll. Det handlar också om ledarskap.

För ledaren är det ofta alltför lätt och lockande att gå in i föreläsar- eller expertrollen. Kanske när gruppen är tyst, kanske när någon tar alltför stor plats, kanske när vi känner oss tvungna att ge svar som deltagarna egentligen har själva.

Och det är just det där sista som är det svåra, att verkligen lyssna och sprida frågan vidare i gruppen och få deltagarna att hitta sina egna svar och lösningar. Vi som kanske är rutinerade föräldrar eller experter på små barn och föräldraskap, vi som har hållit massor av grupper – vi vill så gärna berätta vad vi vet.

Det är här hemligheten med enkelhet kommer in och det handlar om hur vi ser på lärande och förmågor. Eller för att ställa en retorisk fråga: när tror du att vi lär oss mest, när någon talar om för oss hur det är eller när vi hittar svaren i oss själva?

Jag vet, det är abstrakt och därför får du ett konkret exempel här:

En förälder i gruppen frågar hur de ska få sitt barn att sova på natten. Som erfaren förälder vet du att det knappast finns några definitiva lösningar, som expert känner du till metoder, barnens utveckling och du vet hur andra föräldrar resonerar.

Du har att välja på och du kan berätta allt detta eller något av det. Troligtvis kommer föräldrarna också uppskatta att du berättar. Ändå kan en undra om expertens information glöms så snart föräldern har kommit hem eller om den går in genom ena örat och ut genom det andra.

Tänk om vi istället väljer en annan väg som exempelvis innebär att vi på olika sätt låter föräldrarna själva besvara frågan genom att diskutera och reflektera tillsammans och på så sätt locka fram deras egna svar och lösningar. Frågor som hur gör ni nu? Vilka metoder finns det? Vad har fungerat och inte fungerat för er? Varför tror ni barn har svårt att sova på natten?

För grejen är att när en själv hittar kunskapen och svaren så lär en sig också mest. Det är inte det att det är fel på det du kan, det är bara det att när du uttalar saker som expert kommer många deltagare också låsa sig vid din åsikt. Och det vill du nog inte.

Så den enkla hemligheten är att det vi gör i pappagruppen är att stimulera till reflektion och samtal och komma bort från tanken att man kan lära sig föräldraskap av andra och istället lära sig att lita på sin egen intuition och förmåga.

Idag är det viktigare än någonsin.

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Pappagrupper, vad är det bra för?

Det var väl ett evigt tjat om pappagrupper. Vad ska det vara bra för? Föräldraskapet är ju ett gemensamt projekt. Jag håller med, men tänkte ändå lista några skäl till varför just pappagrupper är en bra grej. 

© Scott Pehrson

Han är ju också förälder. Bild: © Scott Pehrson

Pappan är fortfarande en bifigur inom mödra- och barnhälsovården

”Det var jag som fick fylla i alla papper, det var jag som fick svara på frågor, det var mig personalen vände sig till”, berättade en mamma när hon efter något år såg tillbaka på tiden som gravid och första tiden med barnet i den film om pappagrupper som snart är färdig.

I ett samtal med en bvc-sjuksköterska om pappor i föräldragruppen sa hon: ”Men papporna vill bara prata om bilbarnstolar.”

Det är också vår erfarenhet att pappor ofta känner sig som en utanförstående figur i de här sammanhangen. Säkert av många olika skäl, synen på vem som är huvudförälder, okunskap och bristande jämställdhet.

Men många av de föräldrar vi träffar efterlyser just det vi diskuterar i pappagruppen, exempelvis samarbete kring barnet, förändringar i livet och i relationer, funderingar kring den egna föräldrarollen.

Pappagrupper ger anpassad förberedelse under graviditeten

Låt oss se det som det är: när barnet kommer till världen föds två föräldrar. Båda har behov av kunskap, information och reflektion kring barnet och den nya rollen i livet. Viss information är relaterad till medicinska frågor, annat till barnets allmänna välmåga.

Andra frågor handlar om föräldrarnas relation och om förändringar i livet när man får barn.

Alla föräldrar har praktiska frågor men också ”inre” frågor kring sin egen förmåga och oförmåga. Somliga stöter på svårigheter som sömnlöshet eller funderingar på vad som är rätt och fel.

Ja, ni förstår. Poängen är att det finns inte en enda fråga som är till bara för den ena föräldern. Alla frågor kring barnet och det nya livet tillhör båda föräldrarna. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt.

Men dagens vård utgår från (förlåt mig alla hårt jobbande barnmorskor och bvc-sköterskor) att mammor är huvudföräldern. Men peka ut en enda fråga som är enbart mammans.

Pappagruppen ökar jämställdheten i familjen

Många tänker att pappagrupper är en mansgrej. Jag svarar bestämt nej. Pappagruppen ska ge mervärde till familjen. Det är bara det att vi stödjer män i att engagera sig, bli mer aktiva och skapa sig en medvetenhet om vad livet med barn innebär. Diskussionen i pappagruppen ska lyftas hem och fortsätta i familjen.

Och så blir det oftast. Vissa gånger till den grad att mammorna har bett att få egna grupper med samma innehåll. Vi måste inse att information är något man kan få hur mycket som helst av men att reflektion, tankearbete och diskussion tillsammans med andra om livet som förälder är något som måste till.

Vi har utvärderingar som visar att män som deltagit i pappagrupp tar ett större ansvar i sina barns liv om vi pratar om involvering i barnens vardag, hämta och lämna på förskolan, medvetenhet om vad barnet behöver, tar en stor del av omsorgen av barnet.

Vi vet att män som deltagit pappagrupp i snitt tar ut en större andel av föräldraledigheten än genomsnittspappan.

Vi vet att pappor som går bredvid och väntar sitt första barn eller som är nybliven förälder har massor av frågor och funderingar.

Om vi inte möter honom då kanske det inte är så underligt att han inte tar ut föräldraledighet eller engagerar sig som han borde.

Det är precis det mötet ett jämställt föräldrastöd riktar in sig på: möt båda föräldrarna på ett likvärdigt sätt utifrån deras behov. Och för att öka jämställdheten .

Den här texten finns också på nilspettersson.nu

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Workshop i Warszawa, dag 3

Warszawa – Stockholm 30 maj. På flyget på väg hem skriver jag den sista rapporten. Några intensiva arbetsdagar är nu över. Vår workshop är avslutad. Den sista uppgiften under dessa tre intensiva arbetsdagar var att föreläsa och leda ett seminarium kring hur pappagrupper kan hjälpa till att involvera fäder. 

De 30 maj arrangerade Nobody’s Child foundation ett seminarium om förebyggande arbete för att förhindra våld mot och sexuellt utnyttjande av barn. Det blev en intressant tillställning.

En personlig inledning

Sveriges ambassadör i Polen, Staffan Herrström, inledde seminariet med att ta avstamp i sitt eget föräldraskap och berätta om hur den svenska föräldraförsäkringen utvecklats och vilken betydelse det haft för honom personligen, som man och förälder, att vara föräldraledig. Vi fick också tillfälle att samtala kring ämnet jämställt föräldraskap och föräldraförsäkring. Han var tydligt engagerad och intresserad av jämställdhetsfrågor.

Tunga ämnen

Förmiddagen präglades annars av en svåra och riktigt tunga ämnen. Professor Tolga Dagli från universitetet i Istanbul berättade om svårigheter att genomskåda föräldrar som kommer med sina misshandlade barn och faktiskt ljuger om vad som har hänt med ett livlöst barn som de troligtvis har skakat.

Något jag känner igen från det idoga och fina arbete som Björn Tingberg och Anna-Karin Magnusson gjort sedan länge. Kanske läge och föra samman dom för kunskaps- och erfarenhetsutbyte.

Tolga deltog också under en förmiddag i workshopen för blivade pappagruppsledare. Det slutade med att han gärna vill ha Män för Jämställdhet till Istanbul längre fram. Han var övertygad om värdet av att på ett positivt och förebyggande sätt involvera fäder.

Berättelse om ett osynligt barn

Den starkaste inslaget var ett föredrag som hette ”Att ge röst åt ett osynligt barn”. Det var helt enkelt en berättelse om ett verkligt fall där en polsk pojke som flyttat till England tillsammans med sin familj helt enkelt plågades till döds av sin mamma och styvpappa utan att någon ingrep, även om det i efterhand konstaterades att det hade funnits starka indikationer på att något inte stod rätt till missade myndigheter, skola och andra institutioner det uppenbara.

Inte minst därför att familjen i övrigt, även de andra barnen, spelade ett slags spel eller på ytan tycktes helt normala. Det var så hjärtskärande att jag hade svårt att hålla tårarna stången.

Seminariet om pappagrupper

Efter lunch gjorde jag min insats och berättade om varför pappagrupper var ett bra sätt att involvera pappor i föräldraskapet. Efteråt fick jag många intresserade frågor om hur det gick till rent praktiskt.

Eftersom jag berättade att jag själv varit föräldraledig fick jag en fråga jag inte alls var beredd på, nämligen om mina söner hade reagerat på eller såg på mig som mindre manlig för att jag bytt blöjor på dom.

Det har jag då aldrig tänkt på eller hört något om.

Den här texten finns också på nilspettersson.nu

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Workshop i Warszawa, dag 2

240x180_Polska pappagruppsledareWarszawa 29 maj. Jag hade uppmanat deltagarna att ha roligt. Att döma av alla skratten under den andra dagen av vår workshop var det en uppmaning som togs på allvar. Och kreativiteten flödade. 

Kristi himmelsfärd var dagen när vi jobbade med ledarskap i en föräldragrupp och med att faktiskt skapa ett antal pappagruppsmöten som deltagarna kan använda sig av framöver. Deltagarna var verkligen arbetsvilliga, engagerade och otroligt dedicerade uppgiften Sammanlagt skapades åtta träffar med ett tema, processfrågor, struktur och lämpligt arbetsmaterial.

Svärmor en central person

När deltagarna rapporterade stod det klart att ”svärmor” var huvudämne för en av träffarna. Jag kunde nästan ha gissat det innan för svärmor har varit en person som förekommit många gånger under de två dagarnas arbete. Generellt verkar hon inta en särställning i polskt familjeliv – på gott och ont.

Många skratt blev det när gruppen som skapat denna träff också hade jobba fram några frågor kring ämnet. Bland annat: Hur handskas du med alla råd svärmor ger dig om barnets omvårdnad? Vad är bra kommunikation med svärmor?

Den stor skrattsalvan som aldrig riktigt ville ta slut var när en av deltagarna kommenterade frågan: ”Troligtvis en kista”. Rått men hjärtligt är väl förmodligen den bästa beskrivningen av deltagarnas diskussioner kring svärmor.

I en workshop delar deltagarna kunskap mellan varandra

Det blev också många bra diskussioner kring ledarskap och metod. Deltagarna hade en stor erfarenhet och kunskap själva. Själva idén med våra utbildningar av ledare är just att deltagarna själva ska hitta sina möjligheter och lösningar dela med sig av sin egen kunskap. Det tycker jag att vi lyckades riktigt bra med.

Om svenska pappor

För egen del känner jag mig synnerligen nöjd. På begäran höll jag också en kort föredragning om den svenska pappan.

Vad jag sa? Det får jag berätta någon annan gång. Fast de som läser den här bloggen kan nog ana. Men vår suveräne tolk Anna Czajkowska-Blaziak trodde att deltagarna uppskattade inslaget.

Vi skiljdes åt med en liten ceremoni då jag utdelade diplom och sa hej då till var och en. Deltagarna kommer träffas på egen hand framöver.

Föreläsning

På fredagen ska jag föreläsa och delta i ett kort seminarium med Nobody’s Child Foundation. Den svenska ambassadören Staffan Herrström ska inleda dagen med titeln Promotion of active fatherhood – Swedish experience.

Blir lite intressant att höra vad han ska säga, bortsett från enstaka initiativ här och var, har det så vitt jag vet inte ägt rum något främjande av aktivt faderskap sedan föräldraförsäkringens barndom då Hoa-Hoa stod modell för pappor på affischer här och var. Men kanske vet ambassadören mer än jag.

17.00 lyfter planet och det blir raka vägen hem till familjen som jag längtar efter mest av allt just nu.

Den här texten finns också på nilspettersson.nu

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Workshop i Warszawa, dag 1

Warszawa 28 maj. I dag startade jag en workshop för tjugoen engagerade polska pappagruppsledare. En upplevelse, fina diskussioner och ett hästjobb. Och kul var det. 

 

De trevliga och diskussionslystna workshopdeltagarna i arbete

De trevliga och diskussionslystna workshopdeltagarna i arbete

Dagens workshop gick åt till att identifiera deltagarnas egna bevekelsegrunder för att jobba med pappor, identifiera den polska pappans sammanhang samt att vaska fram de ämnen som kan vara intressanta att diskutera i polska pappagrupper.

Frånvarande fäder på riktigt

Det var framför allt två saker som jag fäste mig vid. Dels de effekter Polens historia har haft, hela generationer av pappor har varit försvunna på grund av krig vilket gjort pappor frånvarande i familjelivet. Eller som en deltagare uttryckte det: ”they have been absent for real”. Och ännu har inte pappan riktigt kommit tillbaka på allvar i föräldraskapet.

Förändring för den polska pappan

Det i sin tur betyder att det finns några generationer föräldrar som över huvud taget inte har haft fäder som föräldraförebilder. Dessutom genomgår den polska pappan just nu en förändring som innebär att han ska axla den traditionella rollen som familjens överhuvud, huvudförsörjare och man som inte ska visa sig svag, samtidigt som många börjar ifrågasätta den rollen.

Men förändringarna kommer att ta tid, trodde deltagarna. Därför är det bra att starta pappagrupper.

Behov av kunskap

Att få fram ämnen till gruppträffarna var inte några större problem, det fanns så många förslag att vi kunde fylla minst 12 pappagruppsträffar. Det verkar finnas ett stort behov av kunskap kring barns utveckling och praktiska tips för pappor om hur man faktiskt sköter ett litet barn eftersom många män känner sig, som de uttryckte det, ”helt hjälplösa” när de själva ska ta hand om sitt barn, i synnerhet små barn.

Lag mot aga har inte gett effekt

Sedan är det ju det där med kaffe- och lunchraster. Under ett samtal med kaffekoppen i handen lärde jag mig att trots att det sedan 2010 (ca, lite osäker på årtalet) har funnits en lag mot aga men att lagen ännu inte gett någon vidare effekt. Allt för många ser det som helt naturligt att slå sina barn för att upprätthålla disciplinen.

Deltagarna i den här workshopen har själva aktivt ansökt hos Nobodys Child Foundation för att få vara pappagruppsledare. Några av de tjugoen deltagarna kommer att jobba ute i landet.

I morgon blir det metodik, ledarskap samt att skapa ett innehåll för några pappagrupper.

Texten finns även på nilspettersson.nu

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här: