Hur planerar vi en workshop när vi jobbar internationellt

Att få åka till olika platser och arbeta med frågor jag brinner för en en otrolig ynnest. Nu när jag åker som representant för Män för Jämställdhet och Jämt Föräldraskap till Warszawa för att utbilda pappagruppsledare är det kanske någon som undrar hur det faktiskt går till. Här följer en överblick över hur vi tänker.

240x180_Polska pappagruppsledare

De trevliga killarna som deltog i vår utbildning förra året i Warszawa.

Det första och viktigaste är ödmjukhet och förmåga att lyssna. Det är meningslöst att åka till ett annat land och överföra ett koncept utan att med de blivande ledarnas hjälp först ta reda på vilka förutsättningar och frågor som gäller där.

Därför är det första inslaget under en workshop att jobba med just detta. I vårt fall handlar det om att ta reda på förutsättningarna för familjelivet och föräldrarna. Hur ser pappans respektive mammans medverkan i familjelivet ut? Vad är önskvärt?

Här är ett exempel på frågor som deltagarna i Warszawa kommer att få jobba med inledningsvis:

  • How does Polish culture define men’s roles in families and fatherhood?
  • How do you think it is different from other cultures, or what is unique about fatherhood and men’s roles in families in Polish culture?
  • What’s the attitude towards fathers in workninglife?

Behövs förändring och varför

Nästa steg är att jobba fram tankar om vilka förändringar som är nödvändiga utifrån den tidigare diskussionen. Ett exempel kan vara att förmå pappor att ta större del i barnets omvårdnad tidigare barnets liv. Andra gånger kan det också vara rent praktiska saker att det behövs kunskap om omvårdnaden och hur det faktiskt går till.

Ledarnas egna förutsättningar

En del av de här utbildningarna är också att ta reda på ledarnas egna förutsättningar för att jobba med frågorna. Varför vill man jobba som pappagruppsledare? Har man någon idé om vad man vill åstadkomma? Vad är det som är viktigt med jobbet?

Det är en viktig aspekt att ledarna själv tror på vad de ska göra och att de tror att det kan skapa förändring genom det här arbetet. Det är också därför ledarna själva har varit med att skapa innehållet i konceptet utifrån en verklighet och sin motivation ökar chanserna att projektet blir hållbart.

Det är också skälet att jag som ledare inte kan komma dit och tala om exakt hur de ska göra. Jag tillhandahåller ett grundkoncept som deltagarna fyller med innehåll. Min roll är att locka fram och synliggöra de behov som finns, delge erfarenhet och inspirera.
Jag är moderator, ett bollplank och genuskontrollant. Det sistnämnda betyder i de här sammanhangen att jag ibland ifrågasätter sådant som i många fall handlar om att pappan betraktas som en särskild förälder med särskilda privilegier. Eller att diskutera normer som innebär ett ojämställt föräldraskap.

Ett bra exempel var i Riga där en man tyckte att man måste uppmuntra pappor att ta del i sina barns liv. Jag ifrågasatte just ordet uppmuntra eftersom det känns en aning orättvist att just han ska uppmuntras till ett delaktigt föräldraskap. Något som så vitt jag vet aldrig händer en mamma.

Att sammanställa allt till enskilda pappagruppsträffar

Den andra dagen brukar ägnas åt två saker, först en del om metodiska kunskaper kring att leda samtal i en grupp, men framför allt åt att faktiskt skapa en grund för varje enskilda pappagruppsträff.

Det går till så att man jobbar fram ett tema för träffen utifrån diskussionerna/resultatet dagen innan. Sedan arbetar deltagarna med att skapa bra och relevanta frågeställningar som ger underlag till diskussionen i pappagruppen. Ofta tar vi också fram påståenden som har för avsikt att stimulera diskussion.

Eftersom vi vill att pappagruppsträffarna ska ge mervärde för hela familjen och gärna ser att diskussionerna förs hem till familjen ägnar vi också en hel del tid åt att skapa lämpliga hemuppgifter för deltagarna.

Vi skapar också nyckelord för träffarna, nyckelord som oftast används som ett stöd för ledaren under träffen.

Om metodiken

Slutligen jobbar vi också med metodiken. En viktig aspekt är vad ledarrollen innebär i just det här sammanhanget. Grundläggande om samtalsmetodik brukar också vara inslag. Men också en del om hur ledaren kan hantera olika typer av deltagare. Många ledare upplever exempelvis att det är svårt att vet hur man gör för att en tyst och tillsynes oengagerad person ska föras in i samtalet.

Vad behövs mer
En viktig del är att avsluta med att försöka kartlägga vad som kan behövas för att sjösätta verksamheten och göra den hållbar. Vilka medverkar och ger stöd och hur ska ledarna utvecklas. Många gånger är det bäst med en uppföljning av ledarutbildningen när verksamheten har pågått ett tag.

s

Mitt jobb är att sammanställa allt detta och föra in det i ledarkompendiet och skicka tillbaka det till uppdragsgivaren. Med det så mitt jobb klart för den här gången.

Hur gör andra som jobbar med workshops och utbildningar?

Den här texten finns också på nilspettersson.nu i en lite modiferad form.

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Förhållningssätt när du leder föräldragrupp

rostiga verktyg

Igår var det pappagrupper igen, både jag och min kollega Mats Berggren höll grupper på olika platser i Stockholm. Trots att vi sammantaget har jobbat riktigt länge med att leda pappagrupper behöver vi ibland reflektera kring hur vi faktiskt förhåller oss som ledare i föräldragrupper. Här kommer några hållpunkter: 

Ge information och föra diskussioner på ett sätt som inkluderar båda föräldrarna, även den som inte är där just då

Det är förstås enklast att inkludera de föräldrar som befinner sig i rummet. Men det är inte ovanligt att vi som ledare (i alla fall händer det mig ibland) håller oss inom bekvämlighets- och trygghetszonen i alltför hög grad. Vi glömmer att inkludera den av parterna i familjen som inte är där. Men det är viktigt att diskussionerna i föräldragruppen på ett eller annat sätt följer med hem till den andra föräldern. Arbetet med föräldragrupper betyder enligt hur vi ser det att informationen och kunskapen ska komma hela familjen till godo.

Tips:

  1. Gör en uppgift tillsammans, till exempel en cirkel som delas i tårtbitar efter hur en vecka ser ut tidsmässigt när det gäller arbete, familj, intressen/egen tid, etc.
  2. När en fråga diskuteras i gruppen går det alltid att fråga hur de tror att partnern där hemma skulle tänka om det.
  3. Frågor att ta med hem för diskussion. Till exempel: vad innebär jämställdhet för oss i vår familj?
  4. Ett material att läsa tillsammans och reflektera kring. Till exempel en artikel, bloggtext eller ett kapitel ur någon bok om att fostra barn.
  5. Gör något oväntat och trevligt för din partner där hemma och berätta om det nästa gång föräldragruppen ses.

Att undvika att föra diskussioner i gruppen utifrån fasta sanningar?

Det är lätt att hämma diskussioner genom att börja med ”sanningen” och sedan fråga deltagarna vad de tycker. Ett sätt är att börja från andra hållet: ”Vad har ni hört om smakportioner?” ”Vad har ni hört om barns sömn och vad anser ni om det ni hört?” ”Hur ser ni på amning?” ”Hur tror ni det är bäst att göra när barnen ska sova?”

Det vill säga att om jag vill få deltagarna att diskutera/reflektera måste vi utgå från deras egna tankar och idéer.

Förhållningssätt när du leder föräldragrupp är att tänka på hur råd formuleras

Det är oundvikligt, ibland måste vi ge råd. För barnmorskan eller barnsjuksköterskan som är experter är rådgivning vardag. Men även om man är expert är det viktigt att fundera på hur råden formuleras.

Ordvalet kan bli avgörande: man kan, man bör eller man ska, är exempel på hur vi ibland formulerar oss. Men även om jag använder det försiktigare man kan istället för man ska kan det bli missuppfattningar.

Det beror på vad deltagaren hör och lägger för värdering i det jag säger. Även om föräldragruppsledaren säger att man kan börja med smakportioner till barnet vid en viss tidpunkt i barnets liv uppfattas det gärna som ett ska eftersom det är just i egenskap av expert ledaren ger rådet. Därför är det alltid bra att ge alternativ och skapa en diskussion även kring råden så att råden förblir just råd. (Sedan finns det förstås råd som är fasta och definitiva, men det är en annan sak.)

Hur värderar jag deltagarnas åsikter, tankar och frågor?

Förhållningssättet handlar också om mina egna värderingar. Min syn på föräldraskap, jämställdhet och annat.

Mina värderingar är just mina, men jag tjänar på att regelbundet reflektera kring hur jag möter föräldrar. Om du till exempel har en föräldragrupp och tycker att papporna som medverkar är duktiga för att de är där betyder ju det att du värderar deras insats på ett annat sätt än mammornas.

Det kanske också är så att jag riktar vissa frågor till den ena eller andra parten. Pappan får svara på vissa frågor medan mamman får svara på helt andra frågor.

Så sätt igång självreflektionen redan nu! Fundera på om du märker någon skillnad i de frågor du ställer till mamman respektive pappan.

Vad är din erfarenhet av detta? Vad tycker du är viktigast när du leder en grupp? Berätta genom att lämna en kommentar!

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Föredrar män strukturerade former av föräldrastöd?

Jag skriver ofta om hur viktigt det är att ge blivande och nyblivna föräldrar möjlighet att reflektera kring föräldraskapet i grupper med andra i samma fas i livet.

För mig har det alltid varit en central och viktig utgångspunkt att den som leder en föräldragrupp (eller pappagrupp som det oftast är för min del) inte kommer dit som en expert med avsikt att fastslå sanningar om föräldrskapet. Det vore i det närmaste förmätet.

Därför blir jag lite förvånad när jag läser i en utredning från Folkhälsoinstitutet, ”Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former av föräldrastöd”, 2004  (som för övrig är mycket bra):

Män föredrar strukturerade former av föräldragruppen framför öppna. Ett skäl kan vara att kvinnor normalt ägnar mer tid än män till att tala med varandra. Det är också möjligt att det är viktigare för män än för kvinnor att på förhand få veta vad de kommer att lära sig. Det förekommer att män jämför föräldrarådgivning med coaching och träning inom idrotten. […] Sådana moment är viktiga delar av strukturerade metoder, men förekommer mer sällan i öppna samtalasgrupper. 

Hmm… Det här är precis tvärt emot mina egna erfarenheter och kanske är det också lite fördomsfullt. Men det kan kanske ha att göra med att utredningen har tio år på nacken. 

Tvärt om tror jag att reflektion och diskussion är det som verkligen passar i föräldragrupper, det under förutsättning att deltagarna själva får vara med och påverka innehållet. Att det finns ett innehåll och en tanke om vad träffarna ska innehålla är nog något som alla tjänar på. Inte minst den som ska leda samtalet. 

Att det skulle vara en skillnad mellan kvinnor och män har jag däremot svårt att tro, däremot tror jag att det generellt är en svårighet för blivande och nyblivna föräldrar att ha genomtänkta frågor eller ens veta vad man ska fråga om. Kanske ännu mindre vad man ska tycka. Vi är alla nybörjare som föräldrar.

Det är därför det är så viktigt att utbilda dom som ska leda föräldragrupper av olika slag. För vad det handlar om är att vara samtalsledare, moderator och någon som kan sätta igång och stimulera diskussionen på olika sätt.

Varför? Jo därför att den kunskap och de lösningar jag själv hittar fram till kommer verkligen vara en djupare kunskap än den någon berättat för mig. Och det gäller både män och kvinnor.. 

Den här texten finns också på nilspettersson.net 

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Samtalet i föräldragruppen

Information är bra. För en nybliven förälder känns det förmodligen tryggt att träffa kompetent personal som kan ge bra och relevant information kring livet som blivande och nybliven förälder. Som förälder får jag träffa personal både i enskilda samtal och i en föräldragrupp eller föräldrautbildning och har möjlighet att ställa frågorna. 

Frågan är vilka frågor föräldern ställer i en grupp. Och hur frågorna ställs. Det i sin tur har att göra med hur vi som ledare startar en diskussion.

Att förankra en idé innan diskussionen har börjat

Vi tar ett exempel: jag gör en presentation av ett ämne, exempelvis amning. Och börjar med att säga att (och det här är bara ett överdrivet exempel): ”Forskning visar att nio av tio kvinnor tycker om att amma.” Därefter säger jag ytterligare några ord om att det förstås kan vara olika hur man tänker kring detta. Sedan ställer jag frågan:

Hur tänker ni kring det här?

Så långt kan förstås allt vara frid och fröjd. Det är bara det att deltagarna med stor säkerhet kommer att förhålla sig till det första påståendet på olika sätt. Att ha en annan åsikt än de nio kvinnorna som tyckte om att amma kan vara svårt. Att berätta om eventuella problem med detta kan också bli knepigt. Det som kommer att klinga i deras medvetande är just det att nio av tio kvinnor tycker om att amma sina barn.

Ni förstår poängen, vi har redan i inledningen färgat deras åsikt. Och vad hade hänt om påståendet istället hade varit: ”Nio av tio kvinnor tycker inte om att amma?”

Men det är inte ovanligt att vi på olika sätt förankrar idéer på ett liknande sätt redan innan diskussionen har börjat.

Att rikta fokus innan diskussionen har börjat

Ett annat exempel från mina egna pappagrupper är när jag frågar: ”Ska ni vara föräldralediga?”. Ur diskussions- och ledarskapssynpunkt är det en helt förkastlig fråga. Dels därför att den kan besvaras med ett enkelt ja eller nej, dels därför frågan fokuserar fel, i varje fall om man som vi, tycker det är bra om också män tar ut föräldraledighet.

För att få igång en diskussion och utgå från fördelarna med föräldraledigheten kan man ställa frågan på många andra sätt. En variant: ”hur tänker ni att det är att vara föräldralediga?” Eller: ”vad tror ni att barnet och ni själva vinner på att ni är föräldralediga?” Eller: ”vad är värdet för familjen om båda föräldrarna är föräldralediga?”

Ja, så där kan vi hålla på. Och om vi ska dra några slutsatser av det är det väl att vi bör tänka oss för innan vi ställer frågor – i varje fall om vi vill att föräldragruppen ska vara ett verktyg för att inspirera, engagera, involvera och verka för ett föräldraskap med två engagerade föräldrar. Det kräver reflektioner och tankar utifrån den egna verkligheten inte utifrån min som samtalsledare.

Den här texten finns också på nilspettersson.net

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Föräldragruppsmetodik: kinestetisk inlärningsstil

The pink form for the letter.Människor har olika sätt att ta till sig information och lära sig saker. För dig som leder föräldragrupper kan det vara bra att hålla reda på de olika inlärningsstilarna, på så sätt kan du också lära dig att variera arbetet i gruppen bättre. Följ vår korta artikelserie!

Kinestetiska inlärare kan bli en utmaning. Personer med ett kinestetiskt inlärningssätt vill ofta ha närkontakt, ibland genom fysisk beröring. Sammanhållet kroppsspråk med händer i närheten av mage och bröst, huvudet aningen nedåtvänt och kroppen lät ihopsjunken. Talar ofta långsamt och mjukt med pauser och tydliga fraseringar. Samtidigt kan dessa personer bli rastlösa av att sitta för länge och de vill gärna prova på själva för att lära.

Om du som ledare är mest kinestetiskt och visuellt lagd får du anstränga dig lite mer för att nå även dem som är auditiva. Särskilt när du pratar inför grupper. Annars är det lätt att åhörarna tröttnar.

Den kinestetiska inläraren:

  • Är bra på sport
  • Kan inte sitta stilla för länge
  • Är inte bra på stavning
  • Har dålig handstil
  • Studerar gärna med hög musik
  • Gillar äventyrsböcker och filmer
  • Tycker om rollspel
  • Tar pauser under studierna
  • Bygger modeller
  • Rastlös under föreläsningar

Bra aktiviteter för den kinestetiska inläraren:

  • Rollspel
  • Koppla till egna erfarenheter
  • ”Checka in” nu är jag här
  • Förstärka med känsla
  • Tillåtande klimat
  • Prova själv
  • Material med känsloinnehåll
  • Uppleva själv
  • Drama
  • ”Walk and talk”

Det är lätt att tänka sig att de här personerna gärna kopplar till egna erfarenheter under en presentation. Kanske förstärker de också det de säger med känslor eller känsloord. I en föräldragrupp är det därför viktigt att ibland utgå från deltagarnas egna erfarenheter för att förståelsen och inlärning ska fungera bra.

Ytterligare en viktig del är just det där med att  på något sätt ”checka in” när träffen börjar. Det kan innebära olika saker men det är viktigt att personerna får känna att de ”kommit dit” och att det är observerat av hela gruppen.

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här: