Pappagrupper, vad är det bra för?

Det var väl ett evigt tjat om pappagrupper. Vad ska det vara bra för? Föräldraskapet är ju ett gemensamt projekt. Jag håller med, men tänkte ändå lista några skäl till varför just pappagrupper är en bra grej. 

© Scott Pehrson

Han är ju också förälder. Bild: © Scott Pehrson

Pappan är fortfarande en bifigur inom mödra- och barnhälsovården

”Det var jag som fick fylla i alla papper, det var jag som fick svara på frågor, det var mig personalen vände sig till”, berättade en mamma när hon efter något år såg tillbaka på tiden som gravid och första tiden med barnet i den film om pappagrupper som snart är färdig.

I ett samtal med en bvc-sjuksköterska om pappor i föräldragruppen sa hon: ”Men papporna vill bara prata om bilbarnstolar.”

Det är också vår erfarenhet att pappor ofta känner sig som en utanförstående figur i de här sammanhangen. Säkert av många olika skäl, synen på vem som är huvudförälder, okunskap och bristande jämställdhet.

Men många av de föräldrar vi träffar efterlyser just det vi diskuterar i pappagruppen, exempelvis samarbete kring barnet, förändringar i livet och i relationer, funderingar kring den egna föräldrarollen.

Pappagrupper ger anpassad förberedelse under graviditeten

Låt oss se det som det är: när barnet kommer till världen föds två föräldrar. Båda har behov av kunskap, information och reflektion kring barnet och den nya rollen i livet. Viss information är relaterad till medicinska frågor, annat till barnets allmänna välmåga.

Andra frågor handlar om föräldrarnas relation och om förändringar i livet när man får barn.

Alla föräldrar har praktiska frågor men också ”inre” frågor kring sin egen förmåga och oförmåga. Somliga stöter på svårigheter som sömnlöshet eller funderingar på vad som är rätt och fel.

Ja, ni förstår. Poängen är att det finns inte en enda fråga som är till bara för den ena föräldern. Alla frågor kring barnet och det nya livet tillhör båda föräldrarna. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt.

Men dagens vård utgår från (förlåt mig alla hårt jobbande barnmorskor och bvc-sköterskor) att mammor är huvudföräldern. Men peka ut en enda fråga som är enbart mammans.

Pappagruppen ökar jämställdheten i familjen

Många tänker att pappagrupper är en mansgrej. Jag svarar bestämt nej. Pappagruppen ska ge mervärde till familjen. Det är bara det att vi stödjer män i att engagera sig, bli mer aktiva och skapa sig en medvetenhet om vad livet med barn innebär. Diskussionen i pappagruppen ska lyftas hem och fortsätta i familjen.

Och så blir det oftast. Vissa gånger till den grad att mammorna har bett att få egna grupper med samma innehåll. Vi måste inse att information är något man kan få hur mycket som helst av men att reflektion, tankearbete och diskussion tillsammans med andra om livet som förälder är något som måste till.

Vi har utvärderingar som visar att män som deltagit i pappagrupp tar ett större ansvar i sina barns liv om vi pratar om involvering i barnens vardag, hämta och lämna på förskolan, medvetenhet om vad barnet behöver, tar en stor del av omsorgen av barnet.

Vi vet att män som deltagit pappagrupp i snitt tar ut en större andel av föräldraledigheten än genomsnittspappan.

Vi vet att pappor som går bredvid och väntar sitt första barn eller som är nybliven förälder har massor av frågor och funderingar.

Om vi inte möter honom då kanske det inte är så underligt att han inte tar ut föräldraledighet eller engagerar sig som han borde.

Det är precis det mötet ett jämställt föräldrastöd riktar in sig på: möt båda föräldrarna på ett likvärdigt sätt utifrån deras behov. Och för att öka jämställdheten .

Den här texten finns också på nilspettersson.nu

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Involvera pappor, en internationell kraftsamling

 

Just nu planerar jag en utbildning för 15-30 pappagruppsledare i Warszawa i slutet av maj. Det är en två dagar lång workshop och en tredje dag då jag ska föreläsa om att arbeta med fäder. 

Det är bara en pytteliten del av en internationell trend. Betydelsen av att involvera fäder tidigt i föräldraskapet blir allt tydligare på många platser i världen. Man inser att ett effektivt sätt att jobba förebyggande mot våld och trygga  barns tillvaro och stärka kvinnors möjligheter, är att jobba med blivande och nyblivna fäder för att göra dem till engagerade, delaktiga och aktiva omsorgsgivare tidigt i barnens liv.

Sida har förstått det här precis som många andra organisationer i världen. (Kolla promundo.org, men-care.org, sonkegenderjustice.org, menengage.com är exempel på detta.

Kraftsamling för att involvera fäder

Jag tror att man kan tala om en ny och intensiv kraftsamling. Män måste med på föräldratåget från start och ta på sig en lika stor del av omsorgs- och hushållsarbetet som kvinnor gör och har gjort sedan länge.

Det kan ju tyckas som om det här inte är några större nyheter för oss i Sverige. Men faktum är att vi håller på att bli omsprungna. Medan länder som Ryssland, Sydafrika, Polen, Vitryssland, Ukraina m.fl bara ökar sitt arbete med fäder står det faktiskt relativt stilla i Sverige. Men nu har i alla fall utredningen Män och jämställdhet pekat på vikten av att möta och informera fäder tidigt – så det kan kanske bli en ändring.

Har vi kommit långt med jämställdheten?

Vi slår oss för bröstet för att vi har en föräldraförsäkring, för att pappor tar ut en liten del av dagarna och snart varenda politiker (nåja, inte alla) som jag antingen hört uttala sig i media eller som jag träffat personligen menar att vi kommit långt med jämställdheten.

Jag är inte så säker på att vi har kommit så långt som vi tror.

Jag tycker vi borde ha kommit längre.

Föräldraförsäkringen har vi haft sedan 70-talet och pappornas uttag har ökat otroligt långsamt upp till de nästan 25 procent som papporna tar ut av föräldradagarna. Och då får  man ändå räkna till barnen är åtta år. Tittar vi på de första åren är det bara nio procent av dagarna under barnets första år respektive 17 procent av dagarna under barnets andra år, som utnyttjas av fäderna.

Kvinnor tjänar fortfarande väsentligt mindre än män räknat på en livstid. Eftersom män inte tar ut mer föräldraledighet än de gör räknas kvinnor i fertil ålder som en riskarbetskraft. För att ta några exempel.

Om vi vill öka jämställdheten i familjen och i arbetslivet, om vi vill minska våldet mot kvinnor och barn och om vi vill öka kvinnors, barns och mäns hälsa – då ska vi starta med att jobba med blivande och nyblivna pappor och möta dem som likvärdiga och lika ansvariga föräldrar redan när de kommer tillmödravården första gången.

Vi män måste börja ta på oss en lika stor del av såväl omsorgen om barnen som hemarbetet som kvinnor gör om det ska bli någon förändring. Och vi måste göra det från början i barnens liv.

Den här artikeln finns också på nilspettersson.nu

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Föräldragruppsverksamhet, en fråga om jämställdhet

föräldragruppsverksamhetDu har kanske inte tänkt på föräldragrupper, föräldragruppsverksamhet och föräldraskapet på det sättet, men om du tycker jämställdheten i Sverige borde ta ett rejält kliv framåt är arbetet i föräldragrupper kanske den bästa och enklaste vägen att gå. 

Föräldragrupper inför och under det tidiga föräldraskapet är viktiga av fler orsaker. Här är några tankar:

  • Föräldragruppen kan vara pappans viktigaste ingång till föräldraskapet.
  • Undersökningar visar att jämställdheten i föräldraskapet ökar om båda föräldrarna gemensamt diskuterar och beslutar om barnets omvårdnad och rutiner.
  • Pappor som är mer involverade i föräldraskapet från början tenderar också att ta ut mer föräldraledighet.
  • Pappors som är mer involverade i föräldraskapet från början prioriterar annorlunda på jobbet.
  • Mäns hälsa förbättras av att leva i jämställda relationer av att ha en bra relation med sina barn.

Frågan blir alltså hur föräldragrupper av olika slag kan hjälpa till med detta?

Föräldragruppsverksamhet som ingång till det tidiga föräldraskapet

All erfarenhet vi skaffat oss under alla de år som vi har jobbat med jämställt föräldraskap visar att möjligheten till reflektion och diskussion kring sin roll som förälder ger jämställdhetsfördelar. Föräldrar som gemensamt beslutar kring rutiner kring barnets omvårdnad delar också barnets omvårdnad jämnare mellan sig. Par som tar lika ansvar för barnet redan från början lever också mer jämställt senare. Jämställdheten i hemmet ger fördelar på exempelvis arbetsmarknaden.

Hur du som föräldragruppsledare tar upp det här i föräldragruppen kan alltså bli föräldrarnas ingång till ett mer jämställt föräldraskap och bidra till att jämställdheten i samhället ökar totalt sett.

Föräldrar och personal på BMM och BVC-mottagningar har stor kunskap

Föräldrar idag har ofta stor kunskap om barn. De har också många möjligheter att få information och ställa frågor. Personalen de möter har informationen de behöver.

Men det är inte vi som leder föräldragrupper av olika slag som behöver lära ut och informera – många gånger är det precis det motsatta, vi behöver ge föräldrarna möjlighet att tänka och reflektera själva och hitta sina egna lösningar.

Vi behöver alltså hitta ett sätt att leda grupperna som gynnar föräldrarnas möjligheter att hitta vägar i sitt föräldraskap. Det gynnar också jämställdheten eftersom det ger båda föräldrarna möjlighet att jobba med föräldraskapet från början.

Och framför allt gynnar det barnet som får två föräldrar som är lika delaktiga och aktiva i föräldraskapet.

Möta båda föräldrarna på ett jämställt sätt

Sist handlar det om oss som möter föräldrar och som leder grupper med föräldrar. Hur vi möter föräldrarna är en fråga om jämställdhet. Fundera på om det finns några skillnader på hur vi möter föräldrar av olika kön. Vilka frågor ställs till pappor respektive mammor? Vilket mottagande får respektive förälder när de besöker BVC eller BMM? Vem av föräldrarna betraktas som den viktigaste? Vad tror vi föräldrarna fokuserar på med utgångspunkt från deras kön? Och sist men inte minst: vad förväntar vi oss av föräldrarna med utgångspunkt från vem det är vi talar med?

Det här sista kan du förresten också läsa om här.

Den här texten finns också här.

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Workshop för dig som leder föräldragrupper

FamiljUnder förra året deltog många i vår kurs ”Verktyg och metoder för föräldragruppsledare”. Utvärderingarna visade att vi hade riktigt nöjda deltagare. Snittbetygen var nästan full pott och vi fick kommentarer som ”Inspirerande!” ”Nu känner jag mig peppad att jobba med föräldragrupperna på ett nytt sätt!”  

Varje gång var vi lika glada över den positiva responsen. Men det var en sak som återkom i utvärderingarna och som vi nu har funderat kring: det behövdes mer tid för eget arbete och diskussion. Vi har tagit den synpunkten på allvar. Även vi kände att det var väl kort tid. 

Därför kommer vi nu erbjuda en heldags workshop med fördjupat innehåll.

Workshopen har ett tydligare fokus på praktiska övningar och idéarbete. Under en heldag får du utifrån ett idéarbete möjlighet att jobba fram ett antal träffar som du sedan kan använda i föräldragrupper. Syftet är att deltagarna ska ha med sig ett eget utarbetat koncept för att jobba med föräldragrupperna på den egna mottagningen.

Workshopen blir en blandning av korta inspirationsföreläsningar, eget arbete och diskussioner under ledning av Mats Berggren och Nils Pettersson.

Det spelar ingen roll om du har deltagit i vår tidigare metodkurs eller inte, du kommer ha stort utbyte av den här kursen ändå.

Du kan få mer information här>>>

Du kan också ladda ner WORKSHOP_INFO för mer information.

 

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Men hon ville ju vara hemma med barnen, sa han

dreamstime_13242288Apropå att jag twittrade om att så många män påstår att de inte är föräldralediga eftersom ”mamman vill vara hemma” fick jag en del reaktioner.

Att jag alls skrev det bygger på att jag ofta hör sådana kommentarer när jag jobbar med pappagrupper, men framför allt att jag fått otaliga kommentarer som uttryckt just det då jag skrivit debattartiklar på exempelvis Newsmill. Det har faktiskt varit så vanligt att jag med tiden börjat se det som en reflexmässig reaktion när jag debatterar för en individualiserad föräldraförsäkring.

”Men kvinnorna vill ju vara hemma med sina barn.”

Och jag behöver kanske inte tillägga att det oftast är män som säger det. Oftast med en förvånande självklarhet. Lite som att pappan inte har med saken att göra. Det där är inte hans område.

Tack vare en vänlig twittrare vid namn Louise Persson vars hemsida går att hitta här, fick jag en länk till forskning från försäkringskassan som heter: Pappor och motiven, den svenska föräldraledigheten i ett geografiskt perspektiv. Intressant läsning, måste jag säga. Där går det att läsa bland annat det här:

”Utifrån hur både män och kvinnor resonerade var det ett genomgående mönster att uppdelningen av föräldraledigheten i stor utsträckning skedde på kvinnans villkor. Männen använde ord som ”släppt in mig” och menade att deras partner stått för de avgörande besluten.”

Det är en undersökning som gjordes 2008 och med relativt få intervjuade, 32 fäder och mödrar och 20 intervjuer med nyckelpersoner inom Försäkringskassan, mödravården, kommunen och företag samt statistik över kommunernas befolknings- och näringslivsstruktur. Alla lokaliserade i antingen Västerbotten eller i Skåne.

Det är alltså enligt den här undersökningen sant att kvinnan beslutar om föräldraledigheten. Ändå är jag inte övertygad.

Min erfarenhet är att det nog kan vara sant men att det nog inte alltid är så att mamman ”bestämmer” eller ”beslutar” på egen hand. Jag tror att diskussionen ofta stannar någonstans vid att mannen nöjer sig med det. Eller rättare sagt: han kommer undan utan att behöva välja att vara hemma. Eller man tar ekonomidiskussionen där de flesta män med automatik ser sig som den som ska dra hem de ekonomiska resurserna.

Jag hör redan invändningarna. Men när jag beskriver det som att komma undan menar jag att det finns ett betydande mått av svårigheter kring det här. För männen kan det kanske vara svårigheter att helt be om föräldraledigt på jobbet och det är något han nu slipper. I andra ändan kan det vara att han känner sig osäker på småbarnslivet. Däremellan kan det finnas orsaker som har med alternativen till föräldraledigheten att göra: till exempel att hon är eller riskerar att bli arbetslös.

Jag kan inte bevisa att jag har rätt, men jag tror de har fel. Det handlar snarare om att män ännu ser sig som den mindre viktiga föräldern eller om bristande kunskap om vilken roll pappan kan ta under småbarnstiden. Många pappor verkar tro att amning är det enda sättet att skapa relation med ett litet barn.

Om pappor fick en bättre förberedelse inför och under det tidiga föräldraskapet skulle de förstå att det som skapar relation är hur man svarar på barnens behov. Matningen är bara en del av detta. Och där någonstans börjar vi närma oss pudelns kärna: vi måste jobba för ett jämställt föräldraskap så att pappan inte behöver ställa sig vid sidan av i föräldraskapet på grund av okunskap och förlegade könsnormer.

Åsikter?

Texten finns också på nilspettersson.net

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här: