Föräldrastödet ska inkludera båda föräldarna

Föräldrastöd är viktigt. För blivande och nyblivna föräldrar kan föräldrastödet vara avgörande för fortsättningen på föräldraskapet. Men det jämställda föräldrastödet som inkluderar båda föräldrarna och fokuserar på föräldrarnas samarbete är ännu så länge ovanligt.

sittande familjsittande familj240x180sittande familj2Trots att forskningen är överens om att ett tidigt föräldrastöd är viktigt, har det föräldrastöd som finns inom primärvården generellt sett inte förändrats särskilt mycket. Det kan man se om man tittar på några fakta som gäller för ett effektivt föräldrastöd och föräldragrupper för blivande och nyblivna föräldrar:

  • Det ska inkludera båda föräldrarna
  • Det ska fokusera på att få föräldrarna att delta
  • Det ska ha tydliga ramar men vara flexibelt och ske i dialog med föräldrarna
  • Det ska utföras av kompetent och entusiastisk personal som har stöd från ledningen
  • Det ska utgå från föräldrarnas behov.

I föräldrastödsutredningens betänkande, Föräldrastöd — en vinst för alla, poängterades behovet av ett gemensamt föräldrastöd som såväl ur jämställdhetsperspektiv som familje- och barnperspektiv också skulle nå papporna. (SOU 2008:131)

Det är bra tankar alltihop. Vi är överens. Föräldrar behöver stöd. Men som vanligt skiljer sig politikernas, utredarnas och de goda tankarnas värld från verkligheten. Föräldrastödet är långt ifrån jämställt och det når på tok för få pappor – i synnerhet har BVC svårt att locka pappor till föräldragrupperna.

Det finns förstås flera tänkbara skäl till det. Om pappan upplevt att mödravården inte tillgodosett hans behov inför att bli förälder kanske motivationen att gå till BVC:s föräldragrupper inte är stor. Samtidigt kanske han inte ser någon mening med att gå dit när mamman vanligtvis är ledig under den första tiden i barnets liv. Som det ser ut nu engagerar sig papporna mer innan förlossningen.

Ändå tror jag att det finns massor av andra och viktigare skäl, ett av de viktigaste är just att föräldrastödet idag inte utgår från föräldrarnas behov och det i mycket liten utsträckning fokuserar på föräldrarnas samarbete kring barnet.

Ett annat viktigt skäl handlar om, och det har jag lärt mig av alla de tusentals pappor jag träffat i pappagrupper genom åren, att många pappor helt enkelt inte känner sig välkomna eller åtminstone får känslan av att verksamheten inte riktar sig till dem.

Det finns många åtgärder för att råda bot på detta. De fyra viktigaste är som jag ser det att:

  • Tillhanda hålla ett innehåll i verksamheten som fokuserar just på föräldrarnas samarbete och vikten av två föräldrars engagemang.
  • Också män leder föräldragrupper (gärna tillsammans med barnmorskor och bvc-sköterskor) och är drivande i föräldraskapsfrågor.
  • Att personal som är ålagd att faktiskt leda föräldragrupper får utbildning i att göra just detta samt får möjligheten att skapa ett bra innehåll att diskutera kring med föräldrarna.

Det handlar alltså om att göra föräldrastödet till något allmängiltigt eller universellt – där ska finnas element som involverar båda föräldrarna men som i hög grad engagerar pappan eftersom vi vet att pappans medverkan vid förlossningen och hans möte med barnet i ett tidigt stadium har positiva effekter på föräldraskapet och familjen. För om vi menar allvar med att föräldrastödet ska vara rättvist, jämställt, behovsfokuserat och nå alla föräldrar måste det förändras i grunden.

Och för att det ska ske behöver vi rannsaka vår egen syn på vem som är huvudföräldern när barnen är små. För även det är väl ändå så att den som står bredvid men inte föder fram barnet också är förälder? Det är väl så att den som inte ammar är förälder?

Posten inspirerad av: Åsa Prembergs: Förstagångsfäders upplevelser av föräldrautbildning, förlossning och första året

som far. Finns att läsa här>>

Det finns utbildningar för dig som jobbar med föräldrautbildning och föräldragrupper. Till exempel här>>

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *