Involvera pappor, en internationell kraftsamling

 

Just nu planerar jag en utbildning för 15-30 pappagruppsledare i Warszawa i slutet av maj. Det är en två dagar lång workshop och en tredje dag då jag ska föreläsa om att arbeta med fäder. 

Det är bara en pytteliten del av en internationell trend. Betydelsen av att involvera fäder tidigt i föräldraskapet blir allt tydligare på många platser i världen. Man inser att ett effektivt sätt att jobba förebyggande mot våld och trygga  barns tillvaro och stärka kvinnors möjligheter, är att jobba med blivande och nyblivna fäder för att göra dem till engagerade, delaktiga och aktiva omsorgsgivare tidigt i barnens liv.

Sida har förstått det här precis som många andra organisationer i världen. (Kolla promundo.org, men-care.org, sonkegenderjustice.org, menengage.com är exempel på detta.

Kraftsamling för att involvera fäder

Jag tror att man kan tala om en ny och intensiv kraftsamling. Män måste med på föräldratåget från start och ta på sig en lika stor del av omsorgs- och hushållsarbetet som kvinnor gör och har gjort sedan länge.

Det kan ju tyckas som om det här inte är några större nyheter för oss i Sverige. Men faktum är att vi håller på att bli omsprungna. Medan länder som Ryssland, Sydafrika, Polen, Vitryssland, Ukraina m.fl bara ökar sitt arbete med fäder står det faktiskt relativt stilla i Sverige. Men nu har i alla fall utredningen Män och jämställdhet pekat på vikten av att möta och informera fäder tidigt – så det kan kanske bli en ändring.

Har vi kommit långt med jämställdheten?

Vi slår oss för bröstet för att vi har en föräldraförsäkring, för att pappor tar ut en liten del av dagarna och snart varenda politiker (nåja, inte alla) som jag antingen hört uttala sig i media eller som jag träffat personligen menar att vi kommit långt med jämställdheten.

Jag är inte så säker på att vi har kommit så långt som vi tror.

Jag tycker vi borde ha kommit längre.

Föräldraförsäkringen har vi haft sedan 70-talet och pappornas uttag har ökat otroligt långsamt upp till de nästan 25 procent som papporna tar ut av föräldradagarna. Och då får  man ändå räkna till barnen är åtta år. Tittar vi på de första åren är det bara nio procent av dagarna under barnets första år respektive 17 procent av dagarna under barnets andra år, som utnyttjas av fäderna.

Kvinnor tjänar fortfarande väsentligt mindre än män räknat på en livstid. Eftersom män inte tar ut mer föräldraledighet än de gör räknas kvinnor i fertil ålder som en riskarbetskraft. För att ta några exempel.

Om vi vill öka jämställdheten i familjen och i arbetslivet, om vi vill minska våldet mot kvinnor och barn och om vi vill öka kvinnors, barns och mäns hälsa – då ska vi starta med att jobba med blivande och nyblivna pappor och möta dem som likvärdiga och lika ansvariga föräldrar redan när de kommer tillmödravården första gången.

Vi män måste börja ta på oss en lika stor del av såväl omsorgen om barnen som hemarbetet som kvinnor gör om det ska bli någon förändring. Och vi måste göra det från början i barnens liv.

Den här artikeln finns också på nilspettersson.nu

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Förhållningssätt när du leder föräldragrupp

rostiga verktyg

Igår var det pappagrupper igen, både jag och min kollega Mats Berggren höll grupper på olika platser i Stockholm. Trots att vi sammantaget har jobbat riktigt länge med att leda pappagrupper behöver vi ibland reflektera kring hur vi faktiskt förhåller oss som ledare i föräldragrupper. Här kommer några hållpunkter: 

Ge information och föra diskussioner på ett sätt som inkluderar båda föräldrarna, även den som inte är där just då

Det är förstås enklast att inkludera de föräldrar som befinner sig i rummet. Men det är inte ovanligt att vi som ledare (i alla fall händer det mig ibland) håller oss inom bekvämlighets- och trygghetszonen i alltför hög grad. Vi glömmer att inkludera den av parterna i familjen som inte är där. Men det är viktigt att diskussionerna i föräldragruppen på ett eller annat sätt följer med hem till den andra föräldern. Arbetet med föräldragrupper betyder enligt hur vi ser det att informationen och kunskapen ska komma hela familjen till godo.

Tips:

  1. Gör en uppgift tillsammans, till exempel en cirkel som delas i tårtbitar efter hur en vecka ser ut tidsmässigt när det gäller arbete, familj, intressen/egen tid, etc.
  2. När en fråga diskuteras i gruppen går det alltid att fråga hur de tror att partnern där hemma skulle tänka om det.
  3. Frågor att ta med hem för diskussion. Till exempel: vad innebär jämställdhet för oss i vår familj?
  4. Ett material att läsa tillsammans och reflektera kring. Till exempel en artikel, bloggtext eller ett kapitel ur någon bok om att fostra barn.
  5. Gör något oväntat och trevligt för din partner där hemma och berätta om det nästa gång föräldragruppen ses.

Att undvika att föra diskussioner i gruppen utifrån fasta sanningar?

Det är lätt att hämma diskussioner genom att börja med ”sanningen” och sedan fråga deltagarna vad de tycker. Ett sätt är att börja från andra hållet: ”Vad har ni hört om smakportioner?” ”Vad har ni hört om barns sömn och vad anser ni om det ni hört?” ”Hur ser ni på amning?” ”Hur tror ni det är bäst att göra när barnen ska sova?”

Det vill säga att om jag vill få deltagarna att diskutera/reflektera måste vi utgå från deras egna tankar och idéer.

Förhållningssätt när du leder föräldragrupp är att tänka på hur råd formuleras

Det är oundvikligt, ibland måste vi ge råd. För barnmorskan eller barnsjuksköterskan som är experter är rådgivning vardag. Men även om man är expert är det viktigt att fundera på hur råden formuleras.

Ordvalet kan bli avgörande: man kan, man bör eller man ska, är exempel på hur vi ibland formulerar oss. Men även om jag använder det försiktigare man kan istället för man ska kan det bli missuppfattningar.

Det beror på vad deltagaren hör och lägger för värdering i det jag säger. Även om föräldragruppsledaren säger att man kan börja med smakportioner till barnet vid en viss tidpunkt i barnets liv uppfattas det gärna som ett ska eftersom det är just i egenskap av expert ledaren ger rådet. Därför är det alltid bra att ge alternativ och skapa en diskussion även kring råden så att råden förblir just råd. (Sedan finns det förstås råd som är fasta och definitiva, men det är en annan sak.)

Hur värderar jag deltagarnas åsikter, tankar och frågor?

Förhållningssättet handlar också om mina egna värderingar. Min syn på föräldraskap, jämställdhet och annat.

Mina värderingar är just mina, men jag tjänar på att regelbundet reflektera kring hur jag möter föräldrar. Om du till exempel har en föräldragrupp och tycker att papporna som medverkar är duktiga för att de är där betyder ju det att du värderar deras insats på ett annat sätt än mammornas.

Det kanske också är så att jag riktar vissa frågor till den ena eller andra parten. Pappan får svara på vissa frågor medan mamman får svara på helt andra frågor.

Så sätt igång självreflektionen redan nu! Fundera på om du märker någon skillnad i de frågor du ställer till mamman respektive pappan.

Vad är din erfarenhet av detta? Vad tycker du är viktigast när du leder en grupp? Berätta genom att lämna en kommentar!

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Alla mår bättre av jämställdhet

Forskaren: Alla mår bättre av jämställdhet – Sydsvenskan Det är är folkhälsoforskaren Anna Månsdotter som har undersökt jämställdhetens effekter på hälsa och livslängd.

Pappor som är föräldralediga förbättrar sin hälsa och minskar risken att dö i förtid. Bland annat därför att man ändrar sitt riskbeteende och sina levnadsvanor. Till exempel genom försiktigare bilkörning och förbättrade kostvanor.

För kvinnor verkar å andra sidan inte hälsotalen ha ökat. Kvinnors sjukskrivningarna har ökat och kvinnor mår generellt sämre än män. Vissa åkommor som huvudvärk, oro och kronisk trötthet är dubbelt så hög bland kvinnor.

Det kan i sin tur ha att göra med att kvinnor alltjämt har det största ansvaret för hem och barn.

Så vad kan vara bättre än att män delar föräldraledigheten? Fäder som tar föräldraledigt får en större förståelse för barnets behöv, för dubbelarbetet och för de prioriteringar som kvinnor ofta tvingas göra.

Så kom igen nu, alla pappor! Dela mera! Dela föräldraledigheten! Det är dubbelverkande, du får bättre hälsa och din partner får ett lättare liv.

Den här artikeln finns också på nilspettersson.net

Läs även andra bloggares åsikter om  

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

  • Det finns inget om det här ännu

Föräldralediga kvinnor berättar

Kvinnorna minskar långsamt sitt uttag av föräldradagar och har nu gått ner till 75,2 procent av det totala antalet dagar. Med anledning av det ställde vi några snabba frågor om föräldraledighet till Tina, Ulrika och Sara som trots allt valt att vara föräldralediga.

Hur kommer det sig att ni valde att ta ut föräldraledighet?

Mama and a boyUlrika: Ja alltså Johan, min sambo hade nog velat ta en större del och jag tror att han hade räknat med att få vara hemma längre. Men vi tycker ändå att det är viktigt att jag också hjälper till med barnen.

Tina: För oss var det inte skrivet i sten att jag skulle vara hemma. Jag är ju egenföretagare jag kan säga att mina kunder kommer försvinna om jag är borta för länge. Sedan blir det ju tufft med ekonomin när jag inte drar in pengar. Så det blev lite av en kompromiss.

Kompromiss? 

Tina: Ja det kan man säga. Jag kommer vara hemma under semestern och sen blir det en eller två veckor före eller efter när det ändå är lugnt på firman.

Men är du verkligen föräldraledig då?

Tina: Det är klart. Då får vi ju vara tillsammans hela familjen och sammanlagt blir det ju ändå sex – sju veckor. Och Jocce tycker det är ok. Han vet vad det betyder för mig att jobba.

Sara: För oss var det givet att jag skulle vara hemma, vi vill leva jämställt. Samtidigt tycker jag att man kan vara jämställd på många sätt. Det är inte bara tiden hemma som räknas. Min sambo Jens tar ju det mesta av tiden, det blir ändå bäst så. Som pappa kan han sånt där med barn och jag tror att jag ändå inte har så mycket där att göra första tiden. Det finns ju flaska att mata med.

Vad har ni fått för reaktioner på att ni ska vara hemma?

Sara: Det har bara varit positivt. Folk tycker det är bra att jag också är hemma. Fast det är en viss skillnad för Jens. Det är nästan aldrig någon som reagerar när han berättar att han ska vara föräldraledig. Men rent generellt är det väl bra med uppmuntran och positiva reaktioner. Fast där vi bor är många mammor föräldralediga, inget konstigt egentligen.

Tina: Som sagt, några på firman frågade faktiskt om jag inte hade någon man som kunde vara hemma. Fast det var väl mer ett skämt. Ni vet hur det är när kvinnor håller på. Men de vet att det inte är så många som kan göra mitt jobb så jag får nog räkna med att jobba en del samtidigt. Men det ska nog gå. Jocce har sagt att han kan vara standby. Dessutom kan jag med mitt jobb göra en hel del hemifrån. Det har hänt förr att jag måste avbryta semestern.

Ulrika: på jobbet fick jag faktiskt ta till lagboken för att kunna vara hemma. Men annars upplever jag bara att folk tycker att jag är duktig som hjälper till hemma. Och det där tycker jag också märks i andra sammanhang. Johans föräldrar var väl mest negativa och det märktes att de tyckte det var lite konstigt – men nu tycker jag att de har ändrat sig och de tycker jag är jätteduktig. Annars är det vanligt att många tycker jag ska vara hemma ovanligt länge.

Sara: Men jag frågade Jens en grej. För när jag var på BVC då klädde barnsjuksköterskan av och på lilla Emma och berömde mig för mitt engagemang. Överhuvud taget fick jag en fantastiskt service. Men så gör de aldrig med Jens. Och så pratar de om andra saker också. Han får till exempel aldrig frågor om hur det är att vara borta från jobbet och sånt där. De säger aldrig vad kul att pappa är med idag och sånt där. Men när de ser mig blir de alltid lite så där extraglada och liksom pratar indirekt till barnet ”åh, har du mamsingen med dig idag!”, men det är alltid Jens som får de seriösa frågorna.

Vad tänker ni om att kvinnorna minskar sitt uttag av föräldradagar?

Ulrika: Jag tycker det är synd. Kvinnor behövs som omsorgsgivare. Samtidigt förstår jag det. Vi tjänar ju ofta mer så det är på nåt sätt naturligt att vi inte kan vara hemma lika mycket.

Tina: Folk situationer är olika. Det vet bästa själva hur de ska göra. Det där har ju alltid varit mannens hemmaplan – sånt är inte lätt att ändra på. Och jag vet inte om det behövs heller.

Hur ser ni på att dela lika?

Sara: Om det gick skulle vi förstås ha gjort det. Min man menar att han kommer förlora rätt mycket pensionspoäng och annat om han ska vara hemma hela tiden. Fast jag brukar lugna honom med att vi minsann ska leva ihop hela livet.

Tina: Jag tycker att jag som kvinna måste hjälpa till i alla fall. Så gott det går. Det är inte så himla lätt att få gehör för det här, det  är faktiskt så. Hos arbetsgivare, menar jag alltså. Det måste han ju förstå. Men det är klart man vill vara ledig ett tag. Om det går. Men det behöver väl inte var exakt 50-50, eller?

Men hur gör du själv som företagsledare när någon vill vara föräldraledig?

Tina: Jag har bara kvinnor anställda så det har inte varit någon som frågat ännu?

Ulrika: Nej, men det där med att dela lika, så kan man inte mäta jämställdhet i att hela tiden dela lika. Jag tycker var och en gör det de är bra på och har lust med. Jag har aldrig förstått det där med att dammsuga halva mattan var.

Hur tänker ni om valfriheten i föräldraförsäkringen?

Tina: Det är suveränt. Hur skulle det annars vara? Vi har ju kommit överens och är jättenöjda med det. Det tror jag faktiskt de flesta är. Bara man lever jämställt så.

Ulrika: Jag tycker inte staten ska gunga vaggan åt föräldrarna. Vi är faktiskt helt kapabla att välja själva och vet vad som är bäst för våra barn. Ekonomin är ju så viktig. Vi har ju just köpt hus, bil och landställe och håller på att renovera, det är klart att någon måste tjäna pengarna. Och då blir det den som tjänar minst som är hemma. Då är det bra att man kan välja.

Sara: Jag tycker inte heller att man kan lagstifta om val som måste vara fria. Vad vet staten om vår situation? Nej, jag tycker det är fel.

Då så, tack för att ni tog er tid och har det nu så bra som föräldralediga!

Texten finns också på nilspettersson.net

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Föredrar män strukturerade former av föräldrastöd?

Jag skriver ofta om hur viktigt det är att ge blivande och nyblivna föräldrar möjlighet att reflektera kring föräldraskapet i grupper med andra i samma fas i livet.

För mig har det alltid varit en central och viktig utgångspunkt att den som leder en föräldragrupp (eller pappagrupp som det oftast är för min del) inte kommer dit som en expert med avsikt att fastslå sanningar om föräldrskapet. Det vore i det närmaste förmätet.

Därför blir jag lite förvånad när jag läser i en utredning från Folkhälsoinstitutet, ”Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former av föräldrastöd”, 2004  (som för övrig är mycket bra):

Män föredrar strukturerade former av föräldragruppen framför öppna. Ett skäl kan vara att kvinnor normalt ägnar mer tid än män till att tala med varandra. Det är också möjligt att det är viktigare för män än för kvinnor att på förhand få veta vad de kommer att lära sig. Det förekommer att män jämför föräldrarådgivning med coaching och träning inom idrotten. […] Sådana moment är viktiga delar av strukturerade metoder, men förekommer mer sällan i öppna samtalasgrupper. 

Hmm… Det här är precis tvärt emot mina egna erfarenheter och kanske är det också lite fördomsfullt. Men det kan kanske ha att göra med att utredningen har tio år på nacken. 

Tvärt om tror jag att reflektion och diskussion är det som verkligen passar i föräldragrupper, det under förutsättning att deltagarna själva får vara med och påverka innehållet. Att det finns ett innehåll och en tanke om vad träffarna ska innehålla är nog något som alla tjänar på. Inte minst den som ska leda samtalet. 

Att det skulle vara en skillnad mellan kvinnor och män har jag däremot svårt att tro, däremot tror jag att det generellt är en svårighet för blivande och nyblivna föräldrar att ha genomtänkta frågor eller ens veta vad man ska fråga om. Kanske ännu mindre vad man ska tycka. Vi är alla nybörjare som föräldrar.

Det är därför det är så viktigt att utbilda dom som ska leda föräldragrupper av olika slag. För vad det handlar om är att vara samtalsledare, moderator och någon som kan sätta igång och stimulera diskussionen på olika sätt.

Varför? Jo därför att den kunskap och de lösningar jag själv hittar fram till kommer verkligen vara en djupare kunskap än den någon berättat för mig. Och det gäller både män och kvinnor.. 

Den här texten finns också på nilspettersson.net 

 

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här: