Workshop i Warszawa, dag 3

Warszawa – Stockholm 30 maj. På flyget på väg hem skriver jag den sista rapporten. Några intensiva arbetsdagar är nu över. Vår workshop är avslutad. Den sista uppgiften under dessa tre intensiva arbetsdagar var att föreläsa och leda ett seminarium kring hur pappagrupper kan hjälpa till att involvera fäder. 

De 30 maj arrangerade Nobody’s Child foundation ett seminarium om förebyggande arbete för att förhindra våld mot och sexuellt utnyttjande av barn. Det blev en intressant tillställning.

En personlig inledning

Sveriges ambassadör i Polen, Staffan Herrström, inledde seminariet med att ta avstamp i sitt eget föräldraskap och berätta om hur den svenska föräldraförsäkringen utvecklats och vilken betydelse det haft för honom personligen, som man och förälder, att vara föräldraledig. Vi fick också tillfälle att samtala kring ämnet jämställt föräldraskap och föräldraförsäkring. Han var tydligt engagerad och intresserad av jämställdhetsfrågor.

Tunga ämnen

Förmiddagen präglades annars av en svåra och riktigt tunga ämnen. Professor Tolga Dagli från universitetet i Istanbul berättade om svårigheter att genomskåda föräldrar som kommer med sina misshandlade barn och faktiskt ljuger om vad som har hänt med ett livlöst barn som de troligtvis har skakat.

Något jag känner igen från det idoga och fina arbete som Björn Tingberg och Anna-Karin Magnusson gjort sedan länge. Kanske läge och föra samman dom för kunskaps- och erfarenhetsutbyte.

Tolga deltog också under en förmiddag i workshopen för blivade pappagruppsledare. Det slutade med att han gärna vill ha Män för Jämställdhet till Istanbul längre fram. Han var övertygad om värdet av att på ett positivt och förebyggande sätt involvera fäder.

Berättelse om ett osynligt barn

Den starkaste inslaget var ett föredrag som hette ”Att ge röst åt ett osynligt barn”. Det var helt enkelt en berättelse om ett verkligt fall där en polsk pojke som flyttat till England tillsammans med sin familj helt enkelt plågades till döds av sin mamma och styvpappa utan att någon ingrep, även om det i efterhand konstaterades att det hade funnits starka indikationer på att något inte stod rätt till missade myndigheter, skola och andra institutioner det uppenbara.

Inte minst därför att familjen i övrigt, även de andra barnen, spelade ett slags spel eller på ytan tycktes helt normala. Det var så hjärtskärande att jag hade svårt att hålla tårarna stången.

Seminariet om pappagrupper

Efter lunch gjorde jag min insats och berättade om varför pappagrupper var ett bra sätt att involvera pappor i föräldraskapet. Efteråt fick jag många intresserade frågor om hur det gick till rent praktiskt.

Eftersom jag berättade att jag själv varit föräldraledig fick jag en fråga jag inte alls var beredd på, nämligen om mina söner hade reagerat på eller såg på mig som mindre manlig för att jag bytt blöjor på dom.

Det har jag då aldrig tänkt på eller hört något om.

Den här texten finns också på nilspettersson.nu

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Workshop i Warszawa, dag 2

240x180_Polska pappagruppsledareWarszawa 29 maj. Jag hade uppmanat deltagarna att ha roligt. Att döma av alla skratten under den andra dagen av vår workshop var det en uppmaning som togs på allvar. Och kreativiteten flödade. 

Kristi himmelsfärd var dagen när vi jobbade med ledarskap i en föräldragrupp och med att faktiskt skapa ett antal pappagruppsmöten som deltagarna kan använda sig av framöver. Deltagarna var verkligen arbetsvilliga, engagerade och otroligt dedicerade uppgiften Sammanlagt skapades åtta träffar med ett tema, processfrågor, struktur och lämpligt arbetsmaterial.

Svärmor en central person

När deltagarna rapporterade stod det klart att ”svärmor” var huvudämne för en av träffarna. Jag kunde nästan ha gissat det innan för svärmor har varit en person som förekommit många gånger under de två dagarnas arbete. Generellt verkar hon inta en särställning i polskt familjeliv – på gott och ont.

Många skratt blev det när gruppen som skapat denna träff också hade jobba fram några frågor kring ämnet. Bland annat: Hur handskas du med alla råd svärmor ger dig om barnets omvårdnad? Vad är bra kommunikation med svärmor?

Den stor skrattsalvan som aldrig riktigt ville ta slut var när en av deltagarna kommenterade frågan: ”Troligtvis en kista”. Rått men hjärtligt är väl förmodligen den bästa beskrivningen av deltagarnas diskussioner kring svärmor.

I en workshop delar deltagarna kunskap mellan varandra

Det blev också många bra diskussioner kring ledarskap och metod. Deltagarna hade en stor erfarenhet och kunskap själva. Själva idén med våra utbildningar av ledare är just att deltagarna själva ska hitta sina möjligheter och lösningar dela med sig av sin egen kunskap. Det tycker jag att vi lyckades riktigt bra med.

Om svenska pappor

För egen del känner jag mig synnerligen nöjd. På begäran höll jag också en kort föredragning om den svenska pappan.

Vad jag sa? Det får jag berätta någon annan gång. Fast de som läser den här bloggen kan nog ana. Men vår suveräne tolk Anna Czajkowska-Blaziak trodde att deltagarna uppskattade inslaget.

Vi skiljdes åt med en liten ceremoni då jag utdelade diplom och sa hej då till var och en. Deltagarna kommer träffas på egen hand framöver.

Föreläsning

På fredagen ska jag föreläsa och delta i ett kort seminarium med Nobody’s Child Foundation. Den svenska ambassadören Staffan Herrström ska inleda dagen med titeln Promotion of active fatherhood – Swedish experience.

Blir lite intressant att höra vad han ska säga, bortsett från enstaka initiativ här och var, har det så vitt jag vet inte ägt rum något främjande av aktivt faderskap sedan föräldraförsäkringens barndom då Hoa-Hoa stod modell för pappor på affischer här och var. Men kanske vet ambassadören mer än jag.

17.00 lyfter planet och det blir raka vägen hem till familjen som jag längtar efter mest av allt just nu.

Den här texten finns också på nilspettersson.nu

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Workshop i Warszawa, dag 1

Warszawa 28 maj. I dag startade jag en workshop för tjugoen engagerade polska pappagruppsledare. En upplevelse, fina diskussioner och ett hästjobb. Och kul var det. 

 

De trevliga och diskussionslystna workshopdeltagarna i arbete

De trevliga och diskussionslystna workshopdeltagarna i arbete

Dagens workshop gick åt till att identifiera deltagarnas egna bevekelsegrunder för att jobba med pappor, identifiera den polska pappans sammanhang samt att vaska fram de ämnen som kan vara intressanta att diskutera i polska pappagrupper.

Frånvarande fäder på riktigt

Det var framför allt två saker som jag fäste mig vid. Dels de effekter Polens historia har haft, hela generationer av pappor har varit försvunna på grund av krig vilket gjort pappor frånvarande i familjelivet. Eller som en deltagare uttryckte det: ”they have been absent for real”. Och ännu har inte pappan riktigt kommit tillbaka på allvar i föräldraskapet.

Förändring för den polska pappan

Det i sin tur betyder att det finns några generationer föräldrar som över huvud taget inte har haft fäder som föräldraförebilder. Dessutom genomgår den polska pappan just nu en förändring som innebär att han ska axla den traditionella rollen som familjens överhuvud, huvudförsörjare och man som inte ska visa sig svag, samtidigt som många börjar ifrågasätta den rollen.

Men förändringarna kommer att ta tid, trodde deltagarna. Därför är det bra att starta pappagrupper.

Behov av kunskap

Att få fram ämnen till gruppträffarna var inte några större problem, det fanns så många förslag att vi kunde fylla minst 12 pappagruppsträffar. Det verkar finnas ett stort behov av kunskap kring barns utveckling och praktiska tips för pappor om hur man faktiskt sköter ett litet barn eftersom många män känner sig, som de uttryckte det, ”helt hjälplösa” när de själva ska ta hand om sitt barn, i synnerhet små barn.

Lag mot aga har inte gett effekt

Sedan är det ju det där med kaffe- och lunchraster. Under ett samtal med kaffekoppen i handen lärde jag mig att trots att det sedan 2010 (ca, lite osäker på årtalet) har funnits en lag mot aga men att lagen ännu inte gett någon vidare effekt. Allt för många ser det som helt naturligt att slå sina barn för att upprätthålla disciplinen.

Deltagarna i den här workshopen har själva aktivt ansökt hos Nobodys Child Foundation för att få vara pappagruppsledare. Några av de tjugoen deltagarna kommer att jobba ute i landet.

I morgon blir det metodik, ledarskap samt att skapa ett innehåll för några pappagrupper.

Texten finns även på nilspettersson.nu

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Föräldrastödet ska inkludera båda föräldarna

Föräldrastöd är viktigt. För blivande och nyblivna föräldrar kan föräldrastödet vara avgörande för fortsättningen på föräldraskapet. Men det jämställda föräldrastödet som inkluderar båda föräldrarna och fokuserar på föräldrarnas samarbete är ännu så länge ovanligt.

sittande familjsittande familj240x180sittande familj2Trots att forskningen är överens om att ett tidigt föräldrastöd är viktigt, har det föräldrastöd som finns inom primärvården generellt sett inte förändrats särskilt mycket. Det kan man se om man tittar på några fakta som gäller för ett effektivt föräldrastöd och föräldragrupper för blivande och nyblivna föräldrar:

  • Det ska inkludera båda föräldrarna
  • Det ska fokusera på att få föräldrarna att delta
  • Det ska ha tydliga ramar men vara flexibelt och ske i dialog med föräldrarna
  • Det ska utföras av kompetent och entusiastisk personal som har stöd från ledningen
  • Det ska utgå från föräldrarnas behov.

I föräldrastödsutredningens betänkande, Föräldrastöd — en vinst för alla, poängterades behovet av ett gemensamt föräldrastöd som såväl ur jämställdhetsperspektiv som familje- och barnperspektiv också skulle nå papporna. (SOU 2008:131)

Det är bra tankar alltihop. Vi är överens. Föräldrar behöver stöd. Men som vanligt skiljer sig politikernas, utredarnas och de goda tankarnas värld från verkligheten. Föräldrastödet är långt ifrån jämställt och det når på tok för få pappor – i synnerhet har BVC svårt att locka pappor till föräldragrupperna.

Det finns förstås flera tänkbara skäl till det. Om pappan upplevt att mödravården inte tillgodosett hans behov inför att bli förälder kanske motivationen att gå till BVC:s föräldragrupper inte är stor. Samtidigt kanske han inte ser någon mening med att gå dit när mamman vanligtvis är ledig under den första tiden i barnets liv. Som det ser ut nu engagerar sig papporna mer innan förlossningen.

Ändå tror jag att det finns massor av andra och viktigare skäl, ett av de viktigaste är just att föräldrastödet idag inte utgår från föräldrarnas behov och det i mycket liten utsträckning fokuserar på föräldrarnas samarbete kring barnet.

Ett annat viktigt skäl handlar om, och det har jag lärt mig av alla de tusentals pappor jag träffat i pappagrupper genom åren, att många pappor helt enkelt inte känner sig välkomna eller åtminstone får känslan av att verksamheten inte riktar sig till dem.

Det finns många åtgärder för att råda bot på detta. De fyra viktigaste är som jag ser det att:

  • Tillhanda hålla ett innehåll i verksamheten som fokuserar just på föräldrarnas samarbete och vikten av två föräldrars engagemang.
  • Också män leder föräldragrupper (gärna tillsammans med barnmorskor och bvc-sköterskor) och är drivande i föräldraskapsfrågor.
  • Att personal som är ålagd att faktiskt leda föräldragrupper får utbildning i att göra just detta samt får möjligheten att skapa ett bra innehåll att diskutera kring med föräldrarna.

Det handlar alltså om att göra föräldrastödet till något allmängiltigt eller universellt – där ska finnas element som involverar båda föräldrarna men som i hög grad engagerar pappan eftersom vi vet att pappans medverkan vid förlossningen och hans möte med barnet i ett tidigt stadium har positiva effekter på föräldraskapet och familjen. För om vi menar allvar med att föräldrastödet ska vara rättvist, jämställt, behovsfokuserat och nå alla föräldrar måste det förändras i grunden.

Och för att det ska ske behöver vi rannsaka vår egen syn på vem som är huvudföräldern när barnen är små. För även det är väl ändå så att den som står bredvid men inte föder fram barnet också är förälder? Det är väl så att den som inte ammar är förälder?

Posten inspirerad av: Åsa Prembergs: Förstagångsfäders upplevelser av föräldrautbildning, förlossning och första året

som far. Finns att läsa här>>

Det finns utbildningar för dig som jobbar med föräldrautbildning och föräldragrupper. Till exempel här>>

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Hur planerar vi en workshop när vi jobbar internationellt

Att få åka till olika platser och arbeta med frågor jag brinner för en en otrolig ynnest. Nu när jag åker som representant för Män för Jämställdhet och Jämt Föräldraskap till Warszawa för att utbilda pappagruppsledare är det kanske någon som undrar hur det faktiskt går till. Här följer en överblick över hur vi tänker.

240x180_Polska pappagruppsledare

De trevliga killarna som deltog i vår utbildning förra året i Warszawa.

Det första och viktigaste är ödmjukhet och förmåga att lyssna. Det är meningslöst att åka till ett annat land och överföra ett koncept utan att med de blivande ledarnas hjälp först ta reda på vilka förutsättningar och frågor som gäller där.

Därför är det första inslaget under en workshop att jobba med just detta. I vårt fall handlar det om att ta reda på förutsättningarna för familjelivet och föräldrarna. Hur ser pappans respektive mammans medverkan i familjelivet ut? Vad är önskvärt?

Här är ett exempel på frågor som deltagarna i Warszawa kommer att få jobba med inledningsvis:

  • How does Polish culture define men’s roles in families and fatherhood?
  • How do you think it is different from other cultures, or what is unique about fatherhood and men’s roles in families in Polish culture?
  • What’s the attitude towards fathers in workninglife?

Behövs förändring och varför

Nästa steg är att jobba fram tankar om vilka förändringar som är nödvändiga utifrån den tidigare diskussionen. Ett exempel kan vara att förmå pappor att ta större del i barnets omvårdnad tidigare barnets liv. Andra gånger kan det också vara rent praktiska saker att det behövs kunskap om omvårdnaden och hur det faktiskt går till.

Ledarnas egna förutsättningar

En del av de här utbildningarna är också att ta reda på ledarnas egna förutsättningar för att jobba med frågorna. Varför vill man jobba som pappagruppsledare? Har man någon idé om vad man vill åstadkomma? Vad är det som är viktigt med jobbet?

Det är en viktig aspekt att ledarna själv tror på vad de ska göra och att de tror att det kan skapa förändring genom det här arbetet. Det är också därför ledarna själva har varit med att skapa innehållet i konceptet utifrån en verklighet och sin motivation ökar chanserna att projektet blir hållbart.

Det är också skälet att jag som ledare inte kan komma dit och tala om exakt hur de ska göra. Jag tillhandahåller ett grundkoncept som deltagarna fyller med innehåll. Min roll är att locka fram och synliggöra de behov som finns, delge erfarenhet och inspirera.
Jag är moderator, ett bollplank och genuskontrollant. Det sistnämnda betyder i de här sammanhangen att jag ibland ifrågasätter sådant som i många fall handlar om att pappan betraktas som en särskild förälder med särskilda privilegier. Eller att diskutera normer som innebär ett ojämställt föräldraskap.

Ett bra exempel var i Riga där en man tyckte att man måste uppmuntra pappor att ta del i sina barns liv. Jag ifrågasatte just ordet uppmuntra eftersom det känns en aning orättvist att just han ska uppmuntras till ett delaktigt föräldraskap. Något som så vitt jag vet aldrig händer en mamma.

Att sammanställa allt till enskilda pappagruppsträffar

Den andra dagen brukar ägnas åt två saker, först en del om metodiska kunskaper kring att leda samtal i en grupp, men framför allt åt att faktiskt skapa en grund för varje enskilda pappagruppsträff.

Det går till så att man jobbar fram ett tema för träffen utifrån diskussionerna/resultatet dagen innan. Sedan arbetar deltagarna med att skapa bra och relevanta frågeställningar som ger underlag till diskussionen i pappagruppen. Ofta tar vi också fram påståenden som har för avsikt att stimulera diskussion.

Eftersom vi vill att pappagruppsträffarna ska ge mervärde för hela familjen och gärna ser att diskussionerna förs hem till familjen ägnar vi också en hel del tid åt att skapa lämpliga hemuppgifter för deltagarna.

Vi skapar också nyckelord för träffarna, nyckelord som oftast används som ett stöd för ledaren under träffen.

Om metodiken

Slutligen jobbar vi också med metodiken. En viktig aspekt är vad ledarrollen innebär i just det här sammanhanget. Grundläggande om samtalsmetodik brukar också vara inslag. Men också en del om hur ledaren kan hantera olika typer av deltagare. Många ledare upplever exempelvis att det är svårt att vet hur man gör för att en tyst och tillsynes oengagerad person ska föras in i samtalet.

Vad behövs mer
En viktig del är att avsluta med att försöka kartlägga vad som kan behövas för att sjösätta verksamheten och göra den hållbar. Vilka medverkar och ger stöd och hur ska ledarna utvecklas. Många gånger är det bäst med en uppföljning av ledarutbildningen när verksamheten har pågått ett tag.

s

Mitt jobb är att sammanställa allt detta och föra in det i ledarkompendiet och skicka tillbaka det till uppdragsgivaren. Med det så mitt jobb klart för den här gången.

Hur gör andra som jobbar med workshops och utbildningar?

Den här texten finns också på nilspettersson.nu i en lite modiferad form.

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här: