Ny Hemsida

Den här hemsidan är gjord med bloggverktyget WordPress. WordPress bygger på öppen källkod och PHP. Vilket förmodligen låter som rena grekiskan för de flesta. Fördelen med WordPress är att det blir en lättadministrerad sida som är lätt att uppdatera. Sköter man sina kort någorlunda blir man snart upptagen i sökmotorerna och därmed blir man också synlig på nätet på ett bättre sätt.

Jag som har gjort denna sidan heter Nils Pettersson. Framöver kommer jag att berätta mer om hur arbetet med sidan har gått till i några bloggartiklar.

Om du har något att fråga om när det gäller denna sida får du gärna skicka mig en kommentar eller direkt genom att skicka ett mejl till mig.

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

Jämställdhet kontra behov

Artikel av Nils Pettersson, pappagruppsledare och journalist

Heléne Sigfridsson har rätt i en sak, när man ska bli förälder och befinner sig i den allra tidigaste fasen av barnens liv så ter sig könsrollerna tydligare än någonsin. Men när hon skriver att ”barnmorskornas diskriminering av pappor måste upphöra” och beskriver en yrkeskår som bakåtsträvare och som medvetet eller omedvetet bevarar ojämställdhet är det förstås en grov generalisering. Jag har en annan bild.

Jag jobbar med pappagrupper på barnavårdscentraler i Stockholm. Tillsammans med Mats Berggren som startade projektet ”Pappa på riktigt” är jag också ute i landet och föreläser om det jämställda föräldraskapet. Delvis av det skäl som Helene Sigfridsson anger: jämställdheten har betydelse för om en relation ska hålla eller inte, men också därför att vi tror att fädernas tidiga medverkan i ansvaret för sina barn ger mervärden för både barnen och de båda föräldrarna när det gäller deras framtida relationer. Det finns i de yrkesgrupper som Helene Sigfridsson nämner ett stort intresse för att göra pappan mer delaktig i föräldraskapet – även om det naturligtvis finns undantag.

I mitt arbete med pappor på mödra- och barnavården har jag också sett andra delar av det problem som Sigfridsson anger, nämligen att många barnmorskor och barnsjuksköterskor vill möta papporna inte bara på ett jämställt sätt utan också med utgångspunkt från pappornas behov i denna tidiga föräldrafas men att många upplever att de inte riktigt vet hur de ska möta papporna. Problemet handlar inte lika mycket om jämställdhet som om kunskap om vilka dessa behov är.

Många jag träffar verkar uppleva att det är svårt att bemöta och prata med papporna om frågor som rör föräldraskapet, inte därför att de inte vill utan därför att vanan ännu inte finns. Vad önskar sig männen av föräldrautbildningen? Vilka frågor har de? Vilka behov? Så vitt jag har förstått finns det ännu inte med i dessa gruppers utbildningar.

Däremot så har jag träffat massor av personal i mödra- och barnavården som önskar sig den här kunskapen. Det finns en stor vilja att lära sig mer. Det är tydligt när vi är ute och föreläser och har seminarier kring det jämställda föräldraskapet och pappans behov när han blir förälder. Det är tydligt där jag jobbar med pappagrupper. Det finns också många vårdcentraler som aktivt jobbar med att utveckla träffarna med föräldrarna så att också pappan blir delaktig.

Jag har full förståelse för att det inte är någon lätt sak för barnmorskor och barnsjuksköterskor. Först och främst ska ju papporna komma dit, sedan kanske man bör veta vilka frågor papporna ser som viktiga och därefter ska man också bemöta dem på ett sätt så att de känner sig delaktiga i hela processen tillsammans med sin kvinna. Sedan har man att jobba mot inarbetade strukturer och barriärer som kan vara svåra att bryta igenom.

Jag menar med andra ord att Heléne Sigfridsson hakar upp sig lite för mycket på jämställdhetsaspekten, även om jag naturligtvis håller med om att den här viktig. Men det är framför allt inte utbildning i ”jämställda föräldrasamtal” som behövs, det är en utbildning i att också möta pappornas behov som är nödvändig.

Ett sådant exempel är vem som berättar för pappan om de olika känslor man kan ha för sitt barn efter förlossningen. Förmodligen har de flesta en stor kunskap om att mamman kan bli deprimerad efter förlossningen, vi vet att hon kan ha svårt att knyta an till barnet. Men vem talar om för pappan att medan omgivningen förväntar sig att han ska vara världens lyckligaste som nybliven pappa kan det hända att han känner sig förvirrad, tom och till och med ledsen när han håller sitt nyfödda barn? Vem talar om att det inte är en felaktig eller konstig reaktion?

Förmodligen väldigt få. Men det är okunskap om sådant som kan skapa dåliga cirklar för den nyblivna pappan. Han kan börja ifrågasätta sin egen roll redan där. Men i de flesta fall är ett sådant scenario lätta att förebygga genom att helt enkelt berätta om att det är fullkomligt normalt.

Det i sin tur leder till min sista invändning mot Heléne Sigfridssons artikel. Jag tror också att idealet när det gäller föräldragrupper/utbildningar är att föräldrarna går tillsammans och att båda föräldrarnas behov tillgodoses under dessa träffar. Men som det ser ut idag finns det ett stort värde i att pappor får träffas och diskutera sin nya roll i livet tillsammans med en ledare som delar pappaerfarenheten och har en pedagogisk kunskap och tillhandahåller diskussionsämnen. Det handlar om att ge papporna en realistisk bild av föräldraskapet, att prata om föräldra- och barnrelation, om hur parrelationen påverkas, om jämställdhet och vardagspussel. Det handlar om att ge papporna en rimlig chans att berätta om sina tankar kring vad livet med barn innebär.

Det finns ett enormt behov av detta. Något som inte minst den utvärdering som gjordes av pappagrupper visar. Pappor som deltagit tar ut mer föräldraledighet, lever mer jämställt och separerar inte lika ofta som genomsnittspappan.

Det utesluter förstås inte att mammorna inte behöver samma sak. Men både mödravården – och barnavården är kvinnodominerade platser där männens utrymme för att ventilera sina tankar är begränsad. Dessutom finns det som Heléne Sigfridsson i åtminstone någon mån påpekar inbyggt i strukturen som redan från början berättar att kvinnor kan ta hand om barn medan män ska lära sig.

Men som någon så klokt uttryckte det: ”När barnet kommer till världen är det också två föräldrar som föds.” Vi är med andra ord nybörjare som föräldrar allihop, oavsett kön.

facebooktwittergoogle_pluslinkedin

Annat om det här:

  • Det finns inget om det här ännu