Det är lika bra att säga direkt. Jag hann inte träffa några vampyrer under mitt besök i Bukarest. Men väl ett helt gäng fantastiska människor från Moldavien, Kosovo, Albanien, Canada och Sverige. Jag var där för Män för Jämställdhets räkning.

Min insats handlade om att berätta om hur vi tänker kring att jobba med pappagrupper. Senare genomförde jag en workshop där ca 10 deltagare fick prova på att delta i en pappagrupp. 

Men det visste det visste dom inte förrän efter halva tiden. Så jag lurade in dom lite i det. Det verkade som att de tyckte det var ett bra grepp. Men det fina var själva diskussionen.

Beskrivning av föräldraskapet

Min avsikt var att locka ur deltagaren en generell beskrivning av förutsättningar, frågor som kan finnas för föräldrar i allmänhet och för pappor i synnerhet i deras respektive kontexter.

Här fick jag ett visst perspektiv på föräldraskapet – nämligen att det på en och samma gång har olika förutsättningar beroende av kontext samtidigt som mycket mer än jag trodde också är gemensamt.

Flexibla jobb – mer tid för barn men också mer jobb

En sådan sak var hur flexibla arbeten som kan utföras hemma och vid olika tider på dygnet kan göra föräldrar mer flexibla och mer tillgängliga för sina barn. Intrycket var att fler pappor är mer engagerade i barnen tack vare det. Å andra sidan kan avgränsningen mellan arbete och privatliv bli svårare att dra. Det går alltid att jobba vid datorn och modern teknik pockar på uppmärksamhet. Att prioritera är inte alltid lätt. 

När det gäller utövande föräldraskap finns det förstås också en orättvisa eftersom långt ifrån alla har sådana jobb. Livspusslet blir helt enkelt svårare att lägga. 

Den stora skillnaden, som det uttrycktes här, verkar vara synen på hur  man fostrar barn. Pappor får tydligen ofta rollen som upprätthållare av disciplinen hos barnen. Att tillrättavisa eller straffa barn med våld är inte ovanligt. 

Föräldrarnas relation

Jag ställde också frågor som jag också brukar ställa i pappagrupper här hemma. Hur ser ni att relationer förändras när barn kommer in i bilden? Hur gör föräldrar för att jobba på relationen? 

Jag möttes av tystnad och fick formulera om: Hur tror ni familjen och barnet påverkas av att föräldrarna också jobbar på relationen sins emellan? Det här var, tror jag en fråga som åtminstone dom deltagarna som hade barn, hade tänkt på men kanske inte formulerat själva.

Till slut blev det en livlig diskussion som visade att det nog fanns en hel del att jobba med i det avseendet.  

Alkohol och föräldraskap

Jag fick också en specifik fråga om vi någonsin hade problem med män som kom berusade till grupperna. Det därför att det redan finns ett arbete med pappor och pappagrupper, men ett av problemen i Bukarest är att män alltför ofta kommer till grupperna berusade. 

Alkoholen är en betydande faktor när det gäller våld mot barn och i familjer. 

Föräldragrupper i Kanada

Det var ju också det som seminariet handlade om: våld mot barn och hur Rädda Barnen kan jobba med det i den här kontexten. Därför höll också Joan E Durrant, professor i Family Sciences, en föreläsning om hur de jobbar med föräldragrupper för föräldrar som upplever sig aggressiva. Det med goda resultat. Det var riktigt intressant att lyssna på. 

Hon betonade framför allt två saker, nämligen vikten av att rekrytera rätt ledare och nödvändigheten av utvärderingar av sådan verksamhet. Dessutom berättade hon ingående om deras metod för att enkelt uttryckt lära föräldrar att kommunicera med sina barn och lämna ett destruktivt våldsmönster. 

Jag hoppas verkligen att jag får tillfälle att lära mig mer om detta. Det jag verkligen tyckte om var den där viljan till förändring. 

Och det sammanfattar också en hel del av mina känslor efter denna resa. Några av kollegorna på Män för Jämställdhet (Våldspreventivt centrum) är i Ohio och lär mer om våldspreventivt arbete, min kollega Mats Berggren kom för någon dag sedan från Vitryssland där han jobbar i ett Sida-finansierat jämställdhetsprojekt. Andra av mina kollegor jobbar på andra håll i världen. Sedan är det alla andra organisationer som jobbar. Tänk om vi på något sätt kunde föra samma alla människor som jobbade så intensivt med frågor om våld mot barn och kvinnor, jämställdhet och barns rättigheter över allt i världen, ta fram all kompetens och göra något gemensamt på en och samma gång – då skulle det inte ta lång tid innan världen blev ett bättre ställe för alla. 

Det tror i alla fall jag. 

Den här bloggposten finns också på nilspettersson.nu

Annat om det här:

• Till Bulgarien för att ta del av Men Care- projekt
• Jämt föräldraskap – veckan som gick
• Workshop i Warszawa, dag 3
• Workshop i Warszawa, dag 2
• Workshop i Warszawa, dag 1