Jämt föräldraskap

Många undrar vad vi egentligen gör i pappagruppen. Andra undrar varför det över huvud taget skulle vara nödvändigt att träffa bara papporna. Några har också funderat över genusaspekten och varför just papporna skulle få ett särskilt stöd inför och under det tidiga föräldraskapet.

Det är berättigade frågor, självklart. För att belysa varför det kan vara viktigt ger jag några snabba bilder från grupper jag har haft:

Attityder

Att bli förälder är förstås en gemensam sak för båda föräldrarna. Men attityderna vi möter som föräldrar är olika beroende av vilket kön vi har. Jag får ofta vittnesmål från pappor om att deltagandet i pappagruppen också givit dem kraft att möta olika attityder.

Exempel: en pappa ville vara föräldraledig med sitt barn. På arbetsplatsen mötte han ingen som helst förståelse för detta. Men det var också så att hans partner gärna ville vara hemma ”så mycket som möjligt”. Vilket underförstått betydde att han inte ”behövde”.

I gruppen pratade vi mycket om föräldrarnas betydelse för barnet också under småbarnstiden. Själv hade han inte tänkt så mycket på hur han kunde skapa relation. Men i takt med att vi diskuterade detta stärktes hans uppfattning om att han också spelade en verkligt viktig roll från början. Att han dessutom fick tips och tankar om hur relationsskapande för pappan kan se ut tidigt i barnens liv fick också betydelse för honom när han väl hävdade sin rätt inför arbetsgivaren och dessutom kunde förklara för sin partner att det också var viktigt för honom att vara delaktig från början.

Världen på mödra- och barnavård

Det är inget snack om saken, barnmorskor och barnsjuksköterskor gör ett fantastiskt jobb. Det finns så kallade föräldrautbildningar och föräldragrupper (som på en del håll kallas mammagrupper) dit papporna får komma. Papporna kommer förvånansvärt sällan eller så är det svårt för personalen att hitta sätt att möta papporna.

Det har att göra med flera saker, men kanske framför allt att det för många pappor i den här fasen av livet kan vara svårt att konkretisera sina funderingar och tankar kring barnet och det nya livet. Ibland blir det här ett problem för personalen eftersom det då blir svårt att möta papporna. Det krävs en metodik och annat som har med ledarskap för föräldragruppen att göra.

Min erfarenhet är att män gärna vill delta men att de känner sig utanför i de här sammanhangen helt enkelt därför att deras frågeställningar inte finns med på agendan.

Exempel: I en grupp berättade en pappa om hur frustrerad han var över den sömnbrist de upplevde hemma. Han var trött, irriterad och ofta tveksam om hur han skulle hitta en väg ur detta. Han hade inte pratat med någon innan pappagruppen och han kände att det var på väg att barka åt skogen.

Men i pappagruppen kunde han prata. Där fanns det dessutom andra pappor som hade liknande erfarenheter och diskussionen om strategier och tankar kring detta blev riktigt bra. Efteråt berättade pappan för mig att det där både var en lättnad och något som mer eller mindre hade fått honom på banan igen. Bara känslan av att inte vara ensam och att få höra andra pappors synpunkter blev en kraft hos honom att orka och förstå att det går över.

Se där, några exempel på varför pappagrupper behövs i Sverige.

Den här texten finns också på nilspettersson.net

Annat om det här:

• Bilder från pappagruppen, del 2
• Bilder från pappagruppen, del 1
• Några påståenden om jämställdhet
• Föräldraförsäkringen, ännu en gång
• Pappagruppen illustrerar problem med föräldraförsäkringen

{ 0 kommentarer }